Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

Trollhammaren!
Trollhammaren!

Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet -
Trollhammaren är här!

Trollhammaren!

Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.

Trollhammaren!
Trollhammaren!

Sedan mörkret övertog.
Räds den frostens kalla fingrar.
Som griper tag och förlever.
Under kommande vinternatt.

Trollhammaren!
Trollhammaren!
Trollhammaren!

Trollmakten, känslokall
Första över på hem

Övertagit många år sedan
Att frusit kristna råttor

Gammelfar behövs igen, gråa, gråa, skägg.
Först vann vi ju, vi tog igen, satte skräck i människohjärtan

Svart sol försvinner nu här solen vi skära tillbaks
Röda blod rinner, fjäll lyses upp ?

Låt dem komma till Svartberg,
vi ser vårat hem igen

Låt den komma till Svartberg,
Vi ser vårat hem igen

Trollens bal, grottans barn
Valv lyses upp!

Rrrraaah!

Nattens barn tar tillbaks sin
Människofolk fryser ändan, stål huggas in

Låt den komma till Svartberg
Vi ser vårat hem igen

Vår skog,
Kolsvart!
Vår skog,
Kolsvart!
Nu ingen makt har Ditt ljus,
Ingen plats för dina lögner.
Våra rötter, berusade av ert blod.
Gå, Smittobärare - försvinn!

Vår skog,
Evig!
Vår skog,
Evig!
Det lyser över i våra stubbar,
(Denna mening kan även den vara något annat.)
Blodet flammar upp över kvistar.
Nu skall ni smädas, för det är timmen.
Bränn Smittobäraren, bränn till aska!

Dags att festa - magarna fylla!
Dags att festa!

Vår skog,
Trollskog!
Vår skog,
Trällskog!

Ett skri nu ekar, midnatten vrålar
Svart ondska, himmelen målar
Brutit sig loss, sina boijor lämnat
Snart gamla onddåd hämnat

Marken skakar där ropet hörs
Allstans mord och ondskap görs
Gyttja dränker skog och berg
Svart måbli nu himmelens färg

Korp och kråka sin mat nu får
De följa stigen där döden går
Solen täcks, ej lysa mera
Den höljd är nu, med blod och lera