Thyrfing - Hels Vite lyrics
 |
Tracks 01. En Sista Litania
02. Från Stormens Öga 03. Isolation 04. Hels Vite 05. Griftefrid 06. Becoming The Eye 07. Tre Vintrar - Två Solar 01. En Sista Litania
Ett tusende år av hat att regna likt ett livselixir
När nidingars band har upplösts När urgammal jord har kluvits itu Varde blod, varde eld, varde död Den brännande solens skördegång fäller regent, I högmod krönt Den vredgade jordens fauna störtar dess Narr, smyckad i guld Varde blod, varde eld, varde död En sista litania ekar högt vid de skamlösas härd Märkta, plågade och brända mottaren sista, Glödgad fällande dom Från blodsbestrukna strupar Från askgrånade händer Djupt ur ruttnande märg Mot etterdränkta famnar Varde blod, varde eld, varde död En marritt mot tidig skymning, En invit till nattens sista dans När balen är över, Plågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst Varde blod, varde eld, varde död I ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott En trehövdad död för dörren Varde blod, varde eld, varde död Varde liv, varde död 02. Från Stormens Öga
En stilla storm över den svedda jorden
Där stålet svept just utan nåd Ett vittrande regn sköljer synd ur marken Nu vajar blott en fältskärs standar Bland askan från nedbrunna facklor vilar Mantal högt likt den offerrök ... ... Som stiger mot himlens rymd. Ett monument över vunnen slagmark När lien skaldar om dess gång En ode över ett gravfäst öde Från stormens öga, ljuder rent En sista spjutsång har skallat Bland dem ledda i fasa och i dom Ett otal av sköldar som har splittrats Ett otal, de skrien som har kvävts Ingen beträder den jord som ska fylla Dessa öppna och varma sår ... ... Som ska brinna in till gryningstid Utan värn, i ett töcken Faller sista garden, i saktmod En febervandring mot en gapande avgrund Många fasor, blott en dom Ett monument över vunnen slagmark När lien skaldar om dess gång En ode över ett gravfäst öde Från stormens öga, ljunder rent 03. Isolation
When friend and enemy consolidate
Covenants are broken Treachery erases all, if it ever was A deception that wrecked the idols, Layed cities waste and brought Sanctuaries to desolation Isolation found it's offering And consumed all abundant and old With a nucleus burnt our fate is forseen The sufferer fell with fiends And altered amongst shades He became his own people Isolation - the breaking of bonds, a distant beckoning Salvation - the womb of rebirth, foul and sickening The antagonist needs not yeld Nor answer or follow Yet them of abhor became his rulers By emnity forced to embrace plauges and pestilence Forced to walk in contrary to heralds The cure should be simple, Find the core and smoke it out Seek the heart and putrid flesh Shall preach no more When the bridge collapsed Upon your sons and daughters Whatever awaits is welcomed with open arms Isolation - the breaking of bonds, a distant beckoning Salvation - the womb of rebirth, foul and sickening 04. Hels Vite
Ärren som skimrar i glödande rött belyser
Vårt samvetes pina och kval När sårens svett har torkat ur jord, Tynar den börda som sinnet har tyngt Bort i en osande, dödslik stank, I det bråddjup där guld har försakats Det köttsliga skal som rasar i virvlar, I en avgrund att skriva vår sista epilog Av skammen, så länge de tärts Nu störtas den värsta av plågor I världsalltets ättestupa Ur tiden, mot lindring och nåd Ett aktat slut för de nu utlevade Vid hemsökta klippors gapande svalg Ett vördat slut för de lidande Väntar vid fullbordad gryning Aldrig mer ska frånfällets klinga Vaktas av deras febriga blod Ej mer stungen av bitande stål Och lämnad vind för våg Lyd, du skälvande kreatur Med kaos i rygg du ingenting räds Mot förgängelse du vaggas i slumrande takt Med min dolk i din rygg, omfamna ditt fördärv Av skammen, så länge de tärts Nu störtas den värsta av plågor I världsalltets ättestupa Ur tiden, mot lindring och nåd 05. Griftefrid
...Och klockor skall högaktigt klinga
Under dånet från en vämjelik pöbel Men ödet skall bemötas med triumf, Ty målet är detta Giv mig klimax, giv mig död, giv mig ... frid Så kom repet att pryda nacken Snaran, den välkomnades, Som en gåva, likt en klenod Sänk mid, till den fristad mot livet självt Mot tillståndet befriat från all Mänsklighet, giv mig ... griftefrid Domens fall vreds i sinnet till det omvända Vitet blev till fröjd, Inte fasa och förtvivlan Ingen sorg i sikte när jag Slungades mot döden famn Istället ett flin som Mig följde mot evigheten Äntligen ... griftefrid Från överlöpare av livet till Ett monument av misantropi, Under galgen dinglandes fri Renad av förrutnelse Av likmaskar kurerad Från jordelivats klor befriad Grifterfid 06. Becoming The Eye
I heard the last root break,
And the steps nine I felt the branch that fell And the slithering snake Wind from the west - speak Wind from the east - speak Wind from the south - speak Wind from the north - destroy I saw the wolf coming in the Light of a burning blade I embraced the end, Deep down the buried water Devoured were the sun, By birth another was given A beautiful burning daughter, Rising proud towards the sky As the earth trembled, And the stars they fell Deep down the buried water, I shall become the eye Over the green grass, Gods they wander Are we descendents of them? Who suffered the flames And the kingdom of death Or the stillborn of the last breathing two Them who lived of dew If so ... I am becoming the eye Wind from the west - speak Wind from the east - speak Wind from the south - speak Wind from the north - destroy 07. Tre Vintrar - Två Solar
Om eld, svavel och glödande
Vind äro den kalk som skall, Dem av tillblivelsen bliva given Må då din ängels flammande klinga bringa Hädangång och monumental ödeläggelse Tre vintrar - två solar Skoningslöst och ögonblickligen bara Hand på denna kväljande smittohärd Denna vämjeliga avkomling Och besudlade anförvant Tre vintrar - två solar Det av vikt kan icke längre finna Skugga under skapelsens vågskål Den strävar dröjande men obönhörlig Mot en brinnande horisont Som dammkorn på lien, Änglars skördetid och världens slut Det av värde äro en atom I betydenhet till själlöst förfall Så klyv den atomen du avskyvärda broder, Klyv den igen och igen I människosonens skugga Blir var fiende till vän Stirra in i solen, vidriga broder, stirra in i solen Låt oss bedja inför en brinnande horisont Nu låt oss be Må bäcken som gav själen dådkraft Bli till brinnande tjära Må regnet, det renande och livsgivande Bli till hagel och eldkol Tre vintrar - två solar Betvinga var träd, Betvinga var strå att blomma Ut och dö en sista gång Svavel och salt, Ingen mylla eller grönskande jord Storm och hagel, Ingen tillbedjan eller andefattigt ord Tre vintrar - två solar Det av vikt kan icke längre finna Skugga under skapelsens vågskål Den strävar dröjande men obönhörlig Mot en brinnande horisont |