Wormwood - Nattarvet lyrics
 |
Tracks 01. Av Lie Och Börda
02. I Bottenlös Ävja 03. Arctic Light 04. The Achromatic Road 05. Sunnas Hädanfärd 06. Tvehunger 07. The Isolationist 01. Av Lie Och Börda
Ett avgrundsdjupt förakt
Ty Gud har oss förskjutit I jord jag spillt mitt blod Och Herren förvägrat oss växten Våren kom som en frostbiten ulv Över skogens toppar stod månen full Där i hagel å stormande vindar Kämpar sig upp en ensam lilja Förklara för våra döda barn Varför de offrats utan hopp Slogs ner av sommarens frost Hösten tog vad övrigt Två år av vinternatt Jag blickar mot döden Sen då hon gav sig av, mot den nya världen Vore jag vad fågeln är, följde jag dig på färden Den sista fågelns sång, den sörjande jordens gråt Så blundar jag när solen gått ner, försvinner ur misären Lättat har nu sorgens dimma, livets svarta moln förgått Döden i sin barndomstimma, mitt liv av börda, tynar bort Vaka över graven mi, där sorgens poppel gror Så förevigas jag i fattig jord, som Gud förrått Med mask och pest i bröden Änkors tårar vattnar skörden Ty slutet har kommit Återuppstå digerdöden Jorden nu ty ett fragment Så låt mi så ostört Döden min fallna stjärna Av lie och börda 02. I Bottenlös Ävja
Av tidens tand, hon har glömts bort
Upplöst av mossen, den våtsjuka marken Där tornar opp, trädtoppars död Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar Jag blev dess gäst, kom hem som gast Djupt ner försjunken i svärta och ångest Skogars ändhållplats, naturens hämnd Som tar den som aldrig skall komma hem igen Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävja Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen Man sänkte den, som håller mig Ett lövverk av maskar i mättande gyttja I torv och bark, beständig dagg I dimhöljda vassar bland urgamla björkar Å ja e fylld, av evighet I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva Jag blev dess gäst, kom hem som gast På nytt född försjunken i bottenlös ävja Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävja 03. Arctic Light
Here we rest in dreamless slumber
Anchored to something that I extol Over pristine immensity Caught in an cyclopian vice A doomed eternal destiny A most ferocious guise Like a cold glaucomatous stare Through this crystalline pathway Ne'er lose our earthly heir A crashing ethereal cascade This life, our punishment An all-surrounding wintry gloom Enswathed in nothingness Stuck in an unsurpassable loop Arctic hysteria, spirit me away I wish to leave your land I wish to forget, I wish to die Arctic light, shine on me Lead me home, make me whole Oh cold white death, I am you Arctic light, shine on me I am home, am I you? The sky ripples in an auroral dance A last glimmer of hope. We gaze upon this vast expanse Remember these final polar years The dimming of the northern star One last breath before the curtains fall 04. The Achromatic Road
A stark grey world appears before his eyes
Like a melancholic whisper fading in the wind Ashen daylight thickens for each painful step To fall asleep just to wake up to a dying world Visions of that vibrant, opulent field Her erstwhile writings, now a distant memory I yearn to fuse with this cold earth I beg to return to a state of worth In oceans of rust and decay I swim On this lurid path I sing my final hymn Sisyphean cycles and sulphurous skies I yearn to die but I am being denied Derelict monuments forgotten by mankind The sky has lost its meaning and lo, the sun is now blind To wander this world-wide cenotaph forever Misery is the only light in this endeavour 05. Sunnas Hädanfärd
När minnet av det forna bleknar bort
Gallras gudshus och byar Inget ljus nu skina ner på Er Naturen ger och tar vad Hon vill ha Urkraften från bäcken nu förlorad En ström av ockra och död Från ett evigt mörker hörs ett skri Ett skri ifrån svårmodets måne När allt begynte, då skuggan sörjde När ord och sånger blivit bortglömda När envar gräver sin dunkla grav När drömmar kvävs av den gråa solen De sju haven lyfter sig över molnen Ljuset som gav liv, nu borta Ett kvävande mörker likt tusen ulvars käftar Hand i hand under jordens bortgång En döende sol Horisonten så grå Ett liv utan tro Stillhetens vrå Se hur vår stjärna Med en klagan avtar I denna sista stund Där tårar är vår ända dryck En nattvard för de dömda Skymningsklagosång Låt oss glömma och välkomna slutet O du slukade sky Det hopplösa livet Blickar med avsky Mitt öde är skrivet Av blodet ifrån en bortglömd stjärna O du slukade sky Det hopplösa livet Blickar med avsky Mitt öde är skrivet Av sorgen ifrån en hopplös ras Se hur vår stjärna Med en klagan avtar I denna sista stund Där tårar är vår ända dryck En nattvard för de dömda Skymningsklagosång Dimväggen är nere Nu skall jag finna ro 06. Tvehunger
Sådan pur själ med gnistrande ögon
Från tro till trolöshet bytet blevo Skuggan i periferin, den eviga sömnen Morgondagg Liksvepning Klagosång Ljungeldars omen, de dansar otyglat I detta gömsle, de rör sig likt pesten Obarmhärtig, hjärtlöst och ilskt Morgondagg Liksvepning Klagosång Vi iakttogo vansinne Vi iakktogo saknad Som om skuggorna vaknade till liv Nattarvet äro en förbannelse Nattarvet blevo vårat liv Som om himlavalvet faller över mig Faller över mig... Pestskalder som vittnar om sjukdom Skriven i kött och blod En tavla målad av sorg och förlust Förruttnelse och döfödda fåglar Vattensjuka ängar Riv ett hål i mitt hjärta Nattarvet, åskdöpta gudar Arvet vi fått Nattarvet, åskdöpta gudar Arvet vi fått Tvehunger, arvet vi fått Tvehunger, arvet vi fått 07. The Isolationist
Hidden from the teeth of man
Life is but a struggle Against the grain and snow Towards darkness and crows Ancient pillars crumble Ruins of HerjárdalR The taiga our fortress These mountains will be our doom Yet here they live Within cold frozen misery Words they cry of longing To a home that they have never seen Frozen wheat and melted ice The hunger and strife are terminal Her plea was in vain This is where she'll die This is where she'll die alone The horns are sounding Time has come to reap Flea-infested grave The slow rot has begun Dearest forlorn Sueonia Follow me through Gjöll My beloved friend I will never leave these icebound grounds I will never leave... |