Månegarm - Ynglingaättens Öde lyrics
 |
Tracks 01. Freyrs Blod
02. Ulvhjärtat 03. Adils Fall 04. En Snara Av Guld 05. Stridsgalten 06. Auns Söner 07. Vitta Véttr 08. Hågkomst Av Ett Liv 09. The Wolfheart 01. Freyrs Blod
Den förstfödde son av Yngvefreys ätt
Stupade handlöst i böljfritt kar En miste ljus i dvärgkungars sal Söner tog riket när fadern slets av glöd En kung som släckte äringens törst Då ådror tömts på blod Barnen som gavs sotens död Och reds av Lokes tös Hästdisen Hel, älskade rikt Hästdisen Hel, red kungens lik Ett löfte om hämnd För bevingade vän Hör, hör deras öden De från urgammal tid, då världen brann De av gudarnes börd, med dödens fylgja Med fördömelsens kall, blev söners fall Broder mot bror Stål krossar släktskapets borg Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv Natten sväljer månen blek I natten ett gille med skratt och lek Rök följde objuden gäst Och elden blev värd för fest Sonen for över östens hav Hård dans honom ester gav Havet kväder djupt om hans död Vid hjärtat av sjö Horn töms för gudaätt De som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott - i kvädets sång Hör, hör deras öden De från urgammal tid, då världen brann De av gudarnes börd, med dödens fylgja Med fördömelsens kall, blev söners fall 02. Ulvhjärtat
Så ung och skör, så späd och vek
Jag var kraftlös i köttet Mig gavs där bot, att styrkan besegla igenom ulvens blod Härdad av ulvens hjärta, mitt sinne svartnat Nu myndig och hårdast av män, redo att ta mitt arv Sex kungar skall brinna Min makt skall gro Jarlar och kungar sex Kom till gravöls sång Till sal med glödande fjät De druckna ledas in All den jord, till norr och söder, allt bliva mitt All den jord till öst och väst, skall bliva min Innan jag dö Ynglingars rike brinn med mig Låt nu elden sluka salen, bli min grav Illrådig kallad, men ulv till hug och tand, Mitt land skall aldrig rivas ur min hand Kungar tolv Med svek jag dräpt Och stålstormen ridit Ovän med diger här Kommen för mitt fall Ynglingars rike brinn med mig Låt nu elden sluka salen, bli min grav Jag är illrådig kallad, men ulv till hug och tand, Mitt land skall aldrig rivas ur min hand 03. Adils Fall
Driven till gutars ö
Rövad av arvejord Havets djup, vänder åter hem Mången strid Om riket kämpats Fällde Ale, en Skilfingars ättefejd Adils fall, disers kall Adils fall Vänerns kalla is Röd av Freyrs ätt Spjut som fälldes fann sitt mål Konungs armring, flätat stridsnät fyrbent Ramn, röd sken hildesvin Ond nid var vävd för hans väg Vid hästdrottens död väntar Hel Makt föll från rikast av Skilfingars ätt Där under folkets sed In i dis-salen hästfursten red En dans med skölden bred Men med trollväsen sejdkraften vred Av sejden vred, föll från bog och livet slets, med skultens hav över jorden spreds Och där under sveafolkets sed In i salen den mäktige red En dans med stridsskölden bred Men med trollväsen sejdkraften vred Av sejden vred, föll från bog och livet slets Med skultens hav över jorden spreds 04. En Snara Av Guld
Lågt bär korpens färd
Med en buk stinn av finnfolkets hull Och dyrast rov, en ädlings blod Med hy ljus som nyfallen snö Här över österns salt I bojor utan järn Hon vigdes vid sin faders lik Men bidar sin tid för sin hämnd Hon tvangs till att bliva brud Men bär med sig ett lov Hans lön skall bli getens ragg Och en snara gjord utav av guld En livlös man ser dagen ny Vid Lögens strand En smyckad död i guld så röd När månen flyr och dagen gryr Vid österns rand Blev domen fälld, en blodets gäld Vår konung dräpt, han vilar högt i Trädets sal Han bragds om liv, av fager viv Då månen flyr och dagen gryr Vid österns rand En konungs död i himlens glöd 05. Stridsgalten
Med segelhäst från östan
Kom gutars kung Med här till Svetjuds mark Till att pröva galtens mod Med både eld och stål de plåga folket Rövade landet svårt De togo guldklädd mö Furstens äkta hälft Ottars far, den hårde skilfing For till makans värn Till brynjeting, med drottakämpar Att blöta blodorms svärd En grånad man, med ett farretryne I skinande hjälm Med ändlöst hat, han vätte liden, Med havsfurstens blod "Mitt svärd skall söndra deras lik Till Oden ges" Då gutars herre föll till mark Veknade dess hird De flydde fält och de flydde död, till Korpskogen mörk Och sveafolket, de jaga rov allt till skogens rand Bland träden gömda, de slagna gäckas, att pröva sina svärd "Mitt svärd skall söndra deras lik Vår gryning skola se dess blod Deras halsar stilla galgens svält Jag skall giva dem Till Oden, Oden Till Oden, deras liv ska bli korpars fröjd Oden, era liv skall till Odens ges" Vid gryning hördes hornets sång Ifrån havet till gutars värn Hjälmar klövs till disers sång när fursten föll för stål Och aldrig mer skall de kämpa, då som Stridsgalten segna ned Och aldrig mer skall svears kung, bryta ringar till sitt folk 06. Auns Söner
Åter här, och åter kung
Det blod som dväljs i mig Ett arv från Frej Jag skall bli för evigt, i Elles ömma famn Jag skall bli för evigt, och döden jag bedrar Giv mig tid, och giv mig liv Det blod som gavs i offer Ska ge mig vintrar fler Det blod som gavs Ett offer-blot till mig själv Fast i åldern och fjättrad av tid Skör i modet, täljer nid Hur kan en fader blota sin ätt Med söner nordens marker vätt Nio barn, jag till Oden gav Var liv gav mången somrar Men grå så svag och tärd Kött värjs från röta, av söners unga blod Kött som värjs från röta, med söners liv Jag skall bli för evigt, giv mig tid giv mig liv Jag skall bli för evigt, och döden jag bedrar 07. Vitta Véttr
Giv mig död, eller för han hit
Han skall gälda mig sitt svek, eller plikta med sitt liv För med dig, det liv som gavs av mig Bär med dig, min vädjan och hans död Vitta véttr Långt bort i vinterrikets sal Ett löfte om återkomst till maka och barn Hans ord, var likt vårens is, blott svek Tio stränga vintrar flöt, ej bud kom från Svetjuds son Hon sände völvans nid och med sig en kungason För honom hit, till mig, eller låt honom dö för sitt löftes svek Maran rev fursten död Född ur en makes svek Drivas nid född av hennes hat Och i drömmen kvävdes hans liv En saknad råkade hans sinn Ett kall om nordanfärd, att fara till vinterns vist Han tvangs av folket bliva kvar Och varnades att detta vore trolldom och sejd 08. Hågkomst Av Ett Liv
Här närde kungar Nordens tro
Konungaätt sprungna utav Freyrs blod Vilar i Svitjods jord Här finns ej den forna ätten mer Död följer år och tiden ler Vill vi då se, att den äring och liv vi ger Skall vissna, dö och falla ned Inget träd för evigt stå Även asken dör av sina sår Även forna gudarnes ätter förgås Endast hågkomst av ett liv består Inget träd kan för evigt stå Inget hjärta kan i evighet slå Även forna gudarnes ätter förgås Endast hågkomst av ett liv består, blott ett spår Endast hågkomsten består 09. The Wolfheart
So young and frail, thin and weak
My flesh was feeble I shed my frailty and gathered new strength By the blood of the wolf Hardened by the wolf's heart, my soul blackened I’ve come of age and the toughest of men, ready to claim what’s mine Six kings shall burn, my might shall grow Earls and a half dozen kings, Came to the funeral feast Came to a hall with glowing strides They were led to their death. All land, from North to South, all shall be mine All land from East to West, shall be mine Before I die The Ynglingars’ kingdom burns with me Let the flames engulf the hall, become my grave I’m called the Ill Ruler, but wolf to the bone My land shall not be torn from my hands Twelve kings with betrayal I slayed And battles I’ve fought Now enemies abound They have come for my land |