Vintersorg - Solens Rötter lyrics
 |
Tracks 01. Döpt I En Jökelsjö
02. Perfektionisten 03. Spirar Och Gror 04. Kosmosaik 05. Idétemplet 06. Naturens Mystär 07. Att Bygga En Ruin 08. Strålar 09. Från Materia Til Ande 01. Döpt I En Jökelsjö
Isvind, frostvind i armodsbunden skrud
En ljudfylld fristad åt vinterrikets sändebud Han som föddes under polstjärnan, i stäng köld Under stormslitna skravidders gnistarde sköld Elementens symboliska avbild En dödskallevist snögestalt Med norrskensblick som flammar vild och blixtrar i samklag med allt Vishjärtad och med skuldror som alpkedjor vida. Den äventyrsgivande lanskapets medelpunkt med istidsdraken fader jökul vid sin sida Som ligger och andas tungt Döpt i en Jökelsjö Invigd i utopin Med glaciärvärldens deltaö Välvd i periferin En vintrig kröningsrit Med vinden som poet Fjättrar denna eremit I sin universalitet Stjärnkartan ristas över hans rygg Av drakens frostklor, som stillsamoch skygg, förtäljer om dess ursprung i sällsamt kvad. En ohörd visdom, ett oskrivet titelblad Dopfunten, en vak i glaciärskorpans yta Och stormen tjänar som energisk psalm Knäböjd på frusen bädd ses han flyta, På solmejslade block, på vattenkristallers malm Döpt i en Jökelsjö Invigd i utopin Med glaciärvärldens deltaö Välvd i periferin En vintrig kröningsrit Med vinden som poet Fjättrar denna eremit I sin universalitet 02. Perfektionisten
Ur Vincis ide väcktes tidernas universlgeni
Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal Studerat allt från fåglars lyftkraft till vattnets rörelseenergi En fackelbärare av renässansesn människoideal Varje penseldrag vägdes på guldvåg, landskap efter landskap manades fram men även missnöjet i hans kritiska håg Förgrenades från denna stam Han smakade kunskapstörsten som låg begraven En torka som en kunde släckas av världshaven Hans tankar växte sig höga likt tinnar och torn I konstnärlig anarki I exprimenterande alkemi För att stiga med vingat maskineri Högt över tinnar och torn Naturen var livets encoklopedi Dess bilder befäste hans teser Från mekanik till otganski anatomi Landet emellan? Genialiska synteser! Studier i konst och arkitektur Optik, gelogi och baotanikens hela ätt Men perfektionesten blev till sists en bur, och han kunde ej en färdigställa ett enda porträtt. Ty nyfikenhet var hela hans vision och finna outforskade grenar Att färdigställa var att avsluta sin progression, och ställa sig till statiska stenar 03. Spirar Och Gror
Ett vårregn seglar fram och sprider sin väta
Över marken, som tänd av tidens låga I denna längtans trakt har ljusdroppar börjat fläta Sommarväven som ivrigt vill återåga Livskraftens gåtfullhet Spirar i växandets vård Tämnd av jordens fruktbarhet Ett myller förenas i ett ackord Livskraftens gåtfullhet Andas i stillhet och storm I ett kretslopp byggt mot evighet Likt spruckna droppars återskapande form I en tid när frön väcks för sin resa Ur sina kapslar, förhemligade men fria Spridda av vinden för att beträda glesa Vidder, som de har kommit för att befria Ur vintirg skepnad höjs världens nyansrikt och vårens skira grönska först Där, smältfloder ljuder orkesterlikt och mildrar jordskorpans oändliga törst 04. Kosmosaik
Ur medvetandets reflexer
Skapas magnigika salar och modesta rum Det lilla krymper, det stora växer Växer utanför universum Där årstiders utspridda glitterstänk Förenas i varje stjärna Ty vinterköld och somerblänk Delar samma kärna Forma handen till en kikare Riktade den mot mörka väven Som tjänar som fantasins berikare Och din själ lyfts til mångloben, även Om ditt sinne är tyngre än jordens själv Och av få nyanser rik Så dras den till Vintergatans silvriga älv, Mot höjdernas kosmosaik En motpol till själva tidens rynkor Virvlar på himlens svarta hav Ochbeglänser hällar som ej råds sina skrynklor, Bebodda av vide, mossa och lav Ljusvågors böljande karisma Sätter alla skyar i brand Som träffer ögats prisma Och för mig till förlovade land Forma handen till en kikare Riktade den mot mörka väven Som tjänar som fantasins berikare Och din själ lyfts til mångloben, även "Om ditt sinne er tyngre än jordens själv" 05. Idétemplet
En tanke byggar nya mönster,
I tanken ligger världsaltet gömt Den öppnar stängda portar och fönster Och fann sin stig i det vi redan glömt Den föregående tankenm som bar en historia Av tänkversamhet Uppväckt sken den av skapanders gloria Men dömd at fornya sin singularitet Den bröt sig fri, från sina ursprungstömmar Och skänkte liv åt gångna drömmar En elektrisk impuls som klarade sin examen: Arr verka bortom den fysiske lekamen För var och varenda konklusion Som lämnar idéernas hus Skapas ett kosmos, en ny sektion Av funderingar och brus Som sedan bliver till nya ord, En egen existens Ord på et papper, på någons bord Bliver till tankekondens Som droppar in i dennes liv Och förändrar dennes inkarnation Lägger sedan grunden för nya initiativ, Det här är en tankes evolution Och i varje sekund som tiden ger Vidgas dess gesäll I dess kollektiv bliver det fler, allt fler Som stiger mot skyarnas päll De brinner till och faller bort När uppdraget är slut Men kan återväckas från glömskans fort Om dem vi manar dem en minut Då prålar de i full ornat, I de klaraste kulörer Ur hjärnas sal, en frisk sonat Besjunger dessa aktörer. Dessa tanker bygger nya mönster, I tanken ligger världsaltet gömt Den öppnar stängda portar och fönster Och fann sin stig i det vi redan glömt 06. Naturens Mystär
I en distanserad riktning
Förstärkar det bjärta prismat sin våg En förtätningsom bilder nyansers skiktning, Det är vattnets och markens dialog Som talar ut vid färgernas brott Se, regnbågen materialiseras Vattendropper bliver vindbryggan till kosmiska slot Mer fjärran än molnriket, där vätan fördelas Med ljuset brytning, en lodrät bro Som tvingar min skugga att lysa I spöoklika kulörer som i urgammal tro Fick varje själ att frysa Spektralfärgars rena väsen formas Och flyktar mot en regnskrudad sky Där vattnets vidgande aura stormas Av de energimönster som skaper hela min vy Och förkroppsligar alla magiska stunder, Essensen av harmoni och skönhet Jeg anar den osynliga delen därunder Guidadav seklers egen erfaenhet Var hälsad du sjugfärgade dynasti Som lindrar min ångest och forlöser själens energi 07. Att Bygga En Ruin
Kollaps är tillstandet vid alle koordinater
När ridan går upp på naivitetens teater När moder jords tålamod tryter, När människen kväver hennes blom Då, världsalltets väldiga kör ryter Och förkunnar sin fatala dom Fördärvets hammare slår med allt tyngre slag Likt den i kakofonins smedja Där röken ligget tät både natt och dag Som en åtbord för att vi smider ödeläggelsens kedja Elden spyr ut sitt vildröda sken Och forbränner markens hjärta Flammor som dansar över mortalitetens scen Tills allt er förbränt och höljt i svärta En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav Landskapets själ är förvand och spräckt Av mänsklig hand skuplteras så naturens grav Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt Grå är varje fjäril, kall är varje äril Och skuggor tränger bort ljuset Skogar har börjat blöda. Kvävd är varje gröda Och tömt är visdomskruset Alla ängar har mist sin forna prakt, Enfäldighetsharpans strängar ljuder i denna trakt Där livlöshetens stjärna brinner Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner 08. Strålar
Under flitens lampa hon äntrade sin scen
För at fälla masken från ämnen fördömda Och bryta förtrollningen hos dessa strålninsfenomen Som bor och verkar i det gömda Med mödans åror på en obruten ocean Av omvärldens passivitet Beseglade hon materialens mystiska karavan Men vindflöjeln pekandes mot osynlig radioaktivitet Sinnet brann av förundren och oförställd passion När mörkret upplystes av isoleret radium Dock tärde dessa studier som den ytterste erosion Och lidelsen blev ett lidande i cellarnes rum Uppbyggnad egenskap och omvandling Är orden som ekar i din livshandling Marie Curie; din ande är fri Från ouppfyllda drömmar Do tog kemi till radiologi I alfapartiklarnas strömmar Marie Curie; din strävan i Att förädla experimentens metoder Skapade en helt nya akademi Och du blev dess ledstjärna och moder 09. Från Materia Til Ande
"Transformera eder till levande Flosofiska Stenar" -Dorneus
Exoterisk var metoden som blev till kemiska förgreningar På ytan var målet att transformera kvicksilver till guld, Men det esoterisk ändamålet: kroppen och själens huld Symbolikens hemvist, Moder till psykologisk analys Driven av en ivrig animism, Att finna de besjälade tingens dialys Ande och natur det förlovade helhetstillståndet Dock har mången sökt dess skat och förlorat förståndet Evighetens lycka vilar i cirkulär destillation Likt Paracelsus tanke som Newton tog som en instruktion Från materia till ande, från tingens trysta sfär Jag följer elementens stigar bortom: nu och här För att finna ämnenas hemligheter, i yster reagens I kemins breda degel och skåda gåtans essens Utvicklingsprocessen av prima materia är tänd Jag väpnar mig mot projektionernas mästare "Tills den merkuriska ormen liggar ärrad och bränd" Gisslad är illusionernas frestare Mitt Opus är fullgjort men snart sinar drömmen Återskapandet av helheten måste hållas vaken Den lilla konjunktionen skall väckas från dess gömmen, Medvetandets sol slukas av den vinglösa draken Ur kärlen prövade ormen att fly För att förmörka min inra försoning Min ande, som nu skall stiga bort och gry Från logosprincipens boning |