Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation

På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet - det sista som är vårt

Ur dunklet stiger solen
Blodrött sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslös död
För dem som ut i stillheten skrika sina sorger

Utan att få svar

Här ligger döda, ruttnande kroppar
Här kvävs vart ord av tystnaden
Här är ej sorg, lögn eller svek
Här ligger tiden begraven

I en becksvart höstnatt, till synes ändlös
Omgiven av lika gränslös skog
För alltid besatt av hat mörkt som natten
För alltid sökandes vila

Att korsa gränsen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar

En vandring mot skogens djup
Sorgklädda själens lindring
Ledd av ångestens mörka sken
In i ensamhet för alltid

Sökandet ändas en månlös höstnatt
Redan var det mörkt som min själ
Trodde ej mörkare fanns
Men nu kryper svärtan inpå

Bleka läppar ler en sista gång
Kalla fingrar greppar bladet
Himlen spyr tårar och vindarna skriker
Blod värmer frusen mark

Endast tomhet fyller mitt inre
I ord likväl som mening
Äntligen ändas plågan kallad liv
Äntligen tar det slut

Kvar finns ej hat, ilska eller hämndbegär
Existerar gör endast ingenting
Livet rinner sakta ur venerna
Tomheten är oändlig

Evig drömlös sömn kallar
Smärtfri vila som aldrig tar slut
Aldrig mer förpestas mitt inre
Allt svartnar

Stigen hit är förlorad
Avgrunden synes oändlig

Blev strömmen för strid
Att kämpa emot
Blev strömmen så strid
Att vårt blod sköljdes bort

Döden omfamnar
Den som tiden glömde
Döden lever
Där intet annat är

I likgiltighet vi vandra
I värdelös stolthet bland levande döda

Varför sörjer ni era bortgångna
När de aldrig ens har levt

Ej längre skrattar ni
Som trots allt fick smaka segerns sötma
Ty på broarna ni brände stod ni även själva
Faller gör ni, nedåt, norrut
Ingen gud kan rädda er
Den sista segern ska bli vår:
Om döden tar oss
Dör ni med oss

[Epilog:]
Evighetens slut
Verdandi förblindad
Själslig fimbulvinter
Oundviklig undergång

I det förgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestät
Likt Järnskogens lövsalar höljda i svart kläds den ock i dystra färger
Evig död i nattsvärta bunden, här droppar vårt blod från gran
I oändliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar

Det rasslar och tasslar
Prasslar och knastrar
Vinden viner, regnet piskar

Var kväll går solen för evigt ned
Och var natt minner om fornstor norrön tid
Varje natt vaknar skogen i dunkel prakt
I dimhöljda minnen är var natt lik en evighet

Vad dväljs i det fördolda, vad hyser dessa salar?
Där skuggor dansar i skenet av månens blod
Ett bortglömt rike höljt i nattens djupa mörker
Mörker så djupt att intet ljus tränger in

Blott finns detta minne av en förgången tid; ett vet jag som aldrig dör
Evigt är mörkret, vidsträckt slumrar skogen (i evighet)

Deaths star on horizon
Lightning and rain
Black winds and thunder
The skyline is in flames

Written in the red mist
The sign of the one
Who rides deaths cold wind
And walks disguised among

All you vagrant souls
Of profane disbeliefs
False prophets and deceivers
Shall swing from the trees

Soon the dawn shall arise
For all the opressed to arm
A chariot of thunder shall be seen
And bronze horns shall sound the alarm

Fists will raise like hammers
To a cloudy black sky
Bonds and chains fall to the ground

Children of all slaves
Stand united and proud
All people of bondage shall triumph
And live by the sign of...

Blood Fire Death

The moment is chosen
The Battlefield is bare
Take now thy stand people
The true ones don't fear

Now choose your weapons
And fall in the line
Choose well your colours
And follow the sign

Blood for all tears shed
And Fire for hate
Death for what shall become
All false ones fate

The standard bearer is chosen
And the day has just begun
Shadows growing long by the rising
Of the awakening sun

Fists raise like hammers
To a clear sunny sky
Bonds and chains fallen to the ground

Children of all slaves
Now united and proud
All people of bondage now triumph
And live by the sign of...

Blood Fire Death

Children of all slaves
Unite be proud
Rise out of darkness and pain

A chariot of thunder and gold
Will come loud
And a warrior of thunder and rain

With hair as white as snow
Hammer of steel
To set you free of your chains

And to lead you all
Where horses run free
And the souls of the ancient ones reign