Tankar, utan vare sig riktning, logik eller form
Ligger nu i strid med ett tiotal substanslösa planer
Idéer, idéer, jag har så många idéer
Tankar som fötts ur vilja och dröm

En dröm om en morgondag, livlös, öde
Vår planet i sitt slutgiltiga skede
Detta är min vilja, min livslånga dröm
Idéer, idéer, har någon konkreta idéer?

Länge leve misären
Min ledstjärna, mitt allt
Du glädjebringande vännen
I en värld annars menlös och kall

Kan du tar mig till havet hinsides haven
Till den plats bara vi två känner till
Där vi växer och frodas i tystnad
Utan andra, utan oss, utan allt

Likt en fyrtioårskris i tidig tjugoårsalder
Står det nu klart för mig att svaren de finnes i mitt blod
Den vätska som skall tömmas ür det hölje
Som försöker hålla samman min menlösa kropp

Och när döden greppar tag mig,
smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns
Ser jag världen som pånyttfödd
folktom, söndertrasad och brungrå

Ett en gång temporärt tillstånd
Blommar nu ut i sin fulla prakt
Ett permanent besvär berättigat
Oförklärbar psykos till följd av
Oförklarbara impulser

Så tynar tilliten bort
Förvränger den paradoxala övertygelsen
Många frågor ställs
Enbart för oron som uppstår när svaren de ges
Med avsikt att närma det helige klimax

I och med insikt att vårtat här och vårt nu
Det saknar substans och det saknar ett syfte
Ett arkiv över minnen av ting som ej skett
Som i försvar behövts formgivas
I människotankarnas vägglösa rum

Den ofrånkombara ängslan
För absolut allting omkring mig
Tar sakta men säkert över, dominerar mitt liv
Varje sekund, minsta lilla beslut

En okontrollerbar, explosiv vrede
Mot var fiende men också vän
Gårdagens nöjen blir till nulägets bekymmer
För vansinnets portar de står alltid på glänt

Triangelbesmyckad lösning finnes
Men ett nej är ett nej, ett nej är ett nej
Att rasera mitt liv för en uns helig visdom
Väger mer än "förnunftet"

Därför säger jag nej
Alltid, alltid nej

Inuti en dröm
Invävd i en dröm
När tiden går baklänges
Kommer du till mig

Skoningslös, hotfull
Men så bedårande vacker
O' ansiktslöse frälsare
Du som verkar utan namn

Jag älskar dig så innerligt
Alla feberdrömmars okrönte konung
Det var längesen sist
Alltför längesen sist

Men snart möts vi igen
Fast då utan ett avsked
Utan ett enda tvivel
Utan farväl