Månegarm - Fornaldarsagor lyrics
 |
Tracks 01. Sveablotet
02. Hervors Arv 03. Slaget Vid Bråvalla 04. Ett Sista Farväl 05. Spjutbädden 06. Tvenne Drömmar 07. Krakes Sista Strid 08. Dödskvädet 01. Sveablotet
Ej följer vi, han som bröt vår lag
Och svek asar och hävd blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk Ett blot för svears väl Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man Som plägar folkets tro blod till offerträdets stam, och hästens delar slets. Ett blot för svears väl Och lågorna stod i natten - gården brann, ett flammande hov, vår tid är förbi. Och de skrin, från de som av elden famnats. Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi. Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid Åter i Svetjud med sin hird. Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus! Bränn inne dess folk, och med dem dess tro. Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål. Och högt slog lågorna genom natten - gården brann, ett flammande hov, vår tid är förbi. Och de skrin, från de som av elden famnats Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi. Aldrig mer, vårt folk ska följa seden Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt. Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla. Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk Aldrig mer 02. Hervors Arv
Träder iland, till hemsökt land, där fränders högar står
I nattens mörker, otyg härskar, de dödas makter rår Vänd nu om, du arma flicka, flykta härifrån Lämna ön, dess trolldomsmarker, ensam får du gå Heleld glimmar, sken till flamma, myrmark i brand Helgrind svänger, högar öppnas, fallna kämpars hem Vadandes genom eldars värn, som om dessa av dimma voro Fast mellan världarna de två Stig ur er grav, eller murkna i er sal! Arngrips söner, hör mig far! Stig ur din grav, en dotter kräver svar Giv mig svärdet, det som är i ditt förvar Ve dig ovist barn, du som skriar i min sal Bär dödsrunor i tal Ovett, vilsen du far. Räds du ej ditt liv väcker döda krigares sömn Jag skall ge vad du fordrar Men minns mina ord Din ätt slås i spillror Ont skall dem gå Stig ur er grav, eller murkna i er sal! Arngrips söner, hör mig far! Stig ur din grav, en dotter kräver svar Giv mig svärd av dvärgastål! Stig ur er grav, eller murkna i er sal! Arngrips söner, hör mig far! Stig ur din grav, jag kräver mitt arv Giv mig svärd, det svärd som smitts av dvärgastål! 03. Slaget Vid Bråvalla
Hör korpasång. Härar samlas, från Nordens alla riken.
Uppdämd vrede, prövar bärsärkars frid. Ryktbara kämpar, under sköldmöars ledning Marken skälver till härars dån Slaget stundar vid Bråvalla hed Även Ring, här med stort mantal samlat Ett hav av uddjärn likt havsstrandens vass Detta mig synes, en värdig plats att dö Stridlurar ljuda över Bråvalla hed Ljuda, över Bråvalla hed Vill - Oden ej, giva segern oss Som - ofta förr Vill du ej giva seger till mig Tag mig med, låt mig gästa din hall Låt mig falla på valplatsen, samman med min här Med ära få dö Se - Sigurds här, den i viggform står Vill - Oden ej, giva segern oss Vem - honom lärt, hur man fylkar här Vill - Oden ej, giva segern oss Alla de som falla, på valplatsen, ger jag till Oden En flod av kött och järn härar drabbar samman under härtecknets kraft se lemmar kapas, se brynjor sargas Sköldar bräckes, skallar krossas, i våldsamt raseri Och i stora högar drottfolk faller Där hjältar dränks i blod Vill du ej giva seger till mig Tag mig med, låt mig gästa din hall Låt mig falla på valplatsen, samman med min här Med ära få dö Med ära dör jag 04. Ett Sista Farväl
Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår
Händer kalla mist sitt liv. Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd Säg hur kan jag bota dig? Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll, En färd i sorgens dagg På sporrad häst nu här, till livet endast gäst, För att möta dig igen. Du gråter, Solvit, grymma tårar faller Var tår faller blodig på likets bröst Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker På den dödes arm, du sorglös vila får. Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek Fejdrunor skilde oss åt Ett sista farväl, min Skjöldungadis Av ångestens tyngande vände jag hit. Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av, Rida med följe över himlens rand. Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall Innan salens hane galer dag Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek Fejdrunor skilde oss åt Ett sista farväl, min Skjöldungadis Av ångestens tyngande vände jag hit Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren. Hon föll snart död, min Skjöldungadis Saknaden bragde hennes liv. 05. Spjutbädden
Se valplatsen dränkt ut i blod
Vår här har mättat Uppsalas jord Vi stred mot en obetvinglig kraft Min broder föll, dräpt i svärddans svår. I bojor förd, i Eysten våld, mina sista ord Vägrar taga mö, som bot för broders blod Ej bliva måg till vår fiendekung Ingen moders sorg, låt gravöl skålas stort Giv mig denna död Res, res spjut i marken, höj dess järn till skyn Ej har en konung skådat, skådat bädd så dyr Låt, låt mig falla, över uddjärns egg. Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur Tag min ring och för den fram Till min fostermor Bär sorg, men ingen/utan skam Förkunna om mig och bror I bojor förd, i Eysten våld, mina sista ord Res, res spjut i marken, höj dess järn till skyn Ej, har en konung skådat, skådat bädd så dyr Låt, låt mig falla, över uddjärns egg. Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur Hör, hör korpen glädjas, hör örnens sång Dem skall jag göda med mina ögon, bli till korpaföda Låt, låt mig falla, över uddjärns egg. Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur 06. Tvenne Drömmar
Hörde du mitt rop, ur sömnens djupa värld
En underlig syn allt till mig kom, jag såg den ljus och klar Ett följe från götars land, ledda av vit björn. Med härdad ragg, en högrest best, vars lynne tordes spak En krigares hamn, har äntrat vårt land En konunga son, foren hit Gäckad, prövad, narrad, hånad, blevo götars son bidar vrede, bort i skoters land. Vänder åter, ryktbar, härdad med mantalig här Med broder, och vän, de tre i vilddjurs hamn. Åter gästar han min dröm I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Vreda björnar och en stridslysten galt I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Dräpande folket, ty vårt rike stacks i brand I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Med skeppshästar vida och ulvar i stor flock I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Dräpande folk, ty vårt rike står i brand Den första gång han gästade min sömn, med lynne så blitt, han foren ej i nid Den andra gång med vrede och järn, krävandes Ullåkers mö. Åter gästar han min dröm I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Vreda björnar och en stridslysten galt I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Dräpande folket, ty vårt rike stacks i brand I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Med skeppshästar vida och ulvar i stor flock I drömmen jag ser, trenne höga hamnar Dräpande folk, ty vårt rike står i brand 07. Krakes Sista Strid
Herre, vakna upp
Eran syster är här, med hat, svek, nid och stål Räck mig, Sköfnung till min hand Hennes klinga ska sjunga, låt höra hennes sång Till en sista strid, en sista kamp, kallar på oss En sista strid, vi ej döden rädes till en sista kamp, kallar på oss Hämta, det bästa mjödet fram Hälsa Skuld vi är sorgfri, låt möta hennes grin Samla, hären vid vår port Vi är bundna till ödet, till nornornas dom Fallna kämpar, stiger åter upp De döda reser, lik som går igen Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod Samman vi kämpar, Krakes sista strid Där de tågade ut, prydda brynjor och spjut. Vigdjärvt och stålhärdat folk. Till blodfränkans svek, och till hugstor svärdslek En fejd mellan syster och bror I den slakt som där stod, flöda man mod och blod Jämna var härarnas prov Driven av guld, ondsinnad var Skuld Vars sinne var fyllt utav rov Före konungen stred, en slagbjörn så vred ej pilar, ej svärdseggen bet Men i fiendens hop, hördes sejdkonors rop Som runor och dödsgaldrar slet Med trolldom och nid, vändes strid. Mitt i svärdsleken varm, under fegmärktas larm Fälldes den hugstore drott Rolf blev kastad i hög, väl prövad han dög Sådan var konungens lott Fallna kämpar, stiger åter upp De döda reser, lik som går igen Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod Samman vi faller, Krakes sista strid 08. Dödskvädet
Svärd svingats har och spjutens ting jag utkämpat
Kämpat har, stridit har Som ung jag färgat spjut och mången segrar jag vunnit Blodat mark, stridigt stark Asar bjuder mig hem, döden är ej av sorg Oden välkomnar mig och skrattande vill jag dö Diserna sända hit från Härjafaderns eviga hall Oden välkomnar mig. Med Asar jag bälgar mitt öl Svärd svingats har, och spjutens ting jag utkämpat Skrattande vill jag dö |