Ett trolskt vargaland
Insvept i höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär
Ur sagans natt det stillsamt föddes
Likt nordanvädrets färd
Genom lövsalars prakt

En äventyrsfärd
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulkölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta

Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn
I urskogens lavklädda pelarhall
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster

Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt över trollbergens trakt
Togligt faller nu snö över norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sänker sig ner

Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dödolgres hamn
Skall blodet tjäla sig
När det obanade islandskapets vrede vaknar.

Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvärvulna frostnätternas ankomst
Känns som själabalsam

Mot söder jag vandrat
Att skåda dess vida slätter
Då ett gastavred så lömskt
Med de dystraste krafter rev i sinnet
Jag vände så mot norr
Och fann min själafrid

Fjället nu andas, kring mig susa
Jämna djupa andedrag
Fjället nu sover, stora ljusa
Skyar gå för kvällsvind svag

Det är fjällets sommardrömmar
Som i tusen ådror strömmar
Blodet friskt och porlande
Djupt i sämnen sorlande

Sakta nu fjället sämks och häves
Likt en jättejungfrus barm
Slöja skär av skyar kväves
Över barmen vit och varm
Livet därinne gömmer
Jungfrun är ej död, hon drömmer
Lungt i slummer vilande
Genom sekler ilande

Stilla, stilla - får ej störa
Denna ro med sorger små
Kom och lyss och du skall höra
Henns stora hjärta slå
Och den man som djupt betagen
Hört de starka lugna slagen
Går bland makter stridande
Osårbar och bidande

Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gråa värld
Vintergatans kungadömme
Skimrar över riket
Där frostdrakar vakar dess gräns

Norrskenskronan prålar över stjärnhimlen
Änuu en gång att svepa mig i drömmen
Som andlöst flödar genom tystnad
En nattportal så öppnar sig sitt innersta väsen
En förtrolland värld av urskog och bergskedjor

Vindburen av skuggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Längs bäckars stråk, mot högan ås
Beglittrad av ulvermånen
Dess sorgfyllda tronande kraft

Mystikens dunkla sköte innehäljer den tjusande syn
Som fången evigt hållits för längtande jordeliv
Hör! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red
Oss kalla ifrån galaxiska torn

Där månsalar ligger sällsamma och skådar
över den djupblå rymd

Stjärngestalter stormar fram
Dess eldspel väver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strålar
Som förseglar drömmarnas port

I ekot av fäders stolthet
Vår hednaorden väpnar sig till kamp

Att bardas med kristus veka bröder
Ett blot till gudamakters ära
Nu hammarslagen rungar över skyn
Med högaktning vi hyllar våra anor

Mmed ravnakungens bävsamma kraft
Och styrka till sinnet av mjödets sötma
Vi skola handkraftas och dräpa
Himmelrikets svaglynta gesäll

Hednisk i hjärteblodet
Lekamen sjuder av stridslust och hat
Segertåget sveper genom Svea Rike
Nordens söner, framåt
Ty yverboren är vår ätt

Hillebard och slipat stål
Dränkta i det tunna kristemannablod
Vår naturdyrkan förenar tro och handling
Och himlens fall är vår frälsning

Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga färgspel

Det skymmer i dalgång där fjällälv sig banar
Blodröd nu gnistrar forsens ström,
famnad av tussmörkrets skrud

Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Dag och natt

I kärv tusentals tidsåldrar
Höglandet du har vakat
Med dina bjärta ansiktsdrag

Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga färgspel

Det skymmer i dalgång där fjällälv sig banar
Blodröd nu gnistrar forsens ström,
famnad av tussmörkrets skrud

Natten dig sakta förför
Mot mörkrets spirande bädd
Så saktligen du sänker dina vingar
Och träder i dvala

Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Dag och natt