[Instrumental]

The whiskey bottle's almost empty,
As well as the pack of smokes
Been awake for several days now,
Haunted by the memories

My heart has become colder than this room,
Long time since I felt joy or happiness
All of the roses you planted have lost
Their touch and faded away

Thinking back on the good times we had,
When we would laugh
The wind blew in your hair as we
Drove across the country

Not even all of the world's whores
Can satisfy me anymore
I've lost the spark and light,
Nothing to hold close to my heart

I keep staring at the chromed .45,
Lying on the living room table
A moment of silence...

Det blev för mycket igår,
Jag vill inte mer
Det enda jag ser nu är
Denna stengolvskalla stad,
Kärnan till dessa rader,
En institution för döende kött,
Glädjesteriliserad av apati,
Monoton dödsbringande betong

Mitt hjärta bankar genstridigt
Kväljningar uppstår vid rörelse
En själ färgad såsom aska
En stad, ett block av misär
Kontinuerligt elände

Jag älskar dig

Min själ är kall och rå,
Likt en rysk oljetrålare på ett
Iskallt Decemberhav
All min ambition har sjunkit
Förlorad i kallduschblåsten,
Begravd och klädd i dy
Någonstans djupt där nere
Fientligheten är kapten
Föraktfullt beordrar Han full fart
Mot grundet, mot katastrofen

Jag färdas längst Dödens
Otursbringande landsväg,
Där ett flertal människor
Förlorat sina liv

Om ändå de förstörda liken
Hade funnits kvar ännu,
Och beprytt asfalten med
Mängder av blod
Och diverse kroppsinnehåll,
Istället för att de skulle föras bort,
Och få en "anständig" begravning,
Så skulle jag kunna njuta mer
Av den här
Otåligt trista bilturen

Kommer jag möjligtvis
Vara den som dör härnäst?

Det vilda livet i den gråa staden
Bland dessa lyckliga puckon
Isolering har blivit ett beroende
För att undgå de som stör mig

Leenden, tindrande ögon,
Vänliga hälsningar får mig att vilja spy
Uppmärksamhet som de trånar efter,
Har ingen betydelse för mig

Vända andra kinden till?
Älska min nästa?
Hjälpa mina medmänniskor?

Är det svårt att se föraktet och
Avskyn gentemot dig i mina ögon?
Njut av era kassa liv, men tro inte
För en sekund att ni är speciella

Ni skulle bara veta vad som döljer sig
Bakom mitt kranium,
Hur min syn på saker och ting ser ut,
Och vad jag är kapabel till

Alkoholen är min enda vän,
När minnena av vår tid tillsammans hemsöker mig
Det enda som ekar i mitt huvud
Är hur min situation har försämrats
Konstant frågar jag mig
Vid vilket tillfälle det var som allting gick fel

Du lämnade mig ensam
Med fyrtio köttsår, som ärrat mig för livet,
Plus det obotliga såret i mitt hjärta
Som fortfarande är öppet
Om du någonsin kommer tillbaka,
Så mördar jag dig hämndlystet med glädje

Bakbundna händer och ihopsydda läppar
Vid ett kärr som ingen valt att se
Omringad av bilder från mitt förflutna
Krossat glas och tomhet,
Men det finns bara en sak i mina tankar
Jag sträcker ut min hand
Kyla och skräck omfamnar mig
För att sedan genomsyra allt vid denna spegel

Tankarnas rinnande vener
Är detta vad vi lever för?
Denna ständiga längtan efter din röst
Varför svarar Du mig inte?

Leende, kastar jag mig ut i det eviga
För att omfamnas av mitt öde
Detta vatten av besatthet blir min grav

Utanför blåser vinden bort de gula löven,
Medans jag ligger på min smutsiga madrass
I ett övergivet och fallfärdigt hus,
Där fönstrena är krossade, och jag fryser så
Om de kalla nätterna, när jag inget täcke har

För att släcka törsten vänder jag mig
Till de ljusbruna pölarna i asfalten,
Och min mage är tom sedan flera dagar tillbaka

Jag är den frusne vålnaden i trasiga, (f)rostiga kläder,
Som vandrar obemärkt likt en skugga
Genom den isblå stämningen
I staden utan ljus

Skjut mig i underarmen med heroin,
Eller sätt en kula i mitt huvud,
Och ge mig en snabb flykt härifrån

Ska jag gratulera dig när det hänt
Något ovanligt bra istället för att tala
Om för dig hur mycket du stör mig,
Och hur litet värde du har i mina ögon?
Jag kan inte bry mig mindre om ditt välmående,
Och din dagliga, positiva tillvaro, bortsett från
Att jag önskar dig raka motsatsen

I stare out the window,
Everything is so bleak

Old wounds, unclean dusty wounds
I shall repress it all

Sterile, distant buildings,
A thousand endless fucking streets,
Roads to the last unwilling breath

Memories and melancholy,
Despair and depression
The endless hall of omission
Fuck this, I don't care

Jag ser världen genom solglasögon
Du står vid Herr Dödens smärttröskel

Du är en perfekt start på en usel dag
Allt du glömt, och allt du förträngt,
Nu kommer hela alltet åter tillbaka,
Likt tusen och åter tusen knivhugg,
En isvind av AIDS-infekterade rakblad
Jag kallar dig för "hora" av en anledning

Det var som en frusen natt i S:t Petersburg,
Då öststatskylan inte direkt var på din sida
Tunt, stripigt hår, trådar av själanöd
Gaserna, utsöndrade från din anorektiska,
Lungsjuka kropp, var kvävande
Klädd i trasor, drabbad av könssjukdomar

Du blir neddragen i det kolsvarta fördärvet
Tårar ger ingen fribiljett härifrån,
Istället drog du otursdagens nitlott
Du har alltid varit död i mina ögon,
Du ska nu bli det i andras, också
Dö för världen, som härnäst står på tur

Sakta försvinner ditt korta liv
Jag ejakulerar på ditt benvita lik