Valkyria - Väsens Hymner lyrics
 |
Tracks 01. Äkallan Till Fäderna
02. Alvedans 03. Norr Om Ljuset 04. Surts Gryning 05. Mörka Vatten 06. Säng Av De Gängna 07. Nordens Galdr 08. Väsens Hymner 09. Ära Frän Nord 01. Äkallan Till Fäderna
Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar Fäder Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar Väldiga träd vars rötter ingen i världen mätt Hav av omättligt djup vars botten ingen än sett Sen jag är dock av er fast än jag själv skall försvinna Låten för er och min snarbrunna slocknande gnista förbrinna Stolthet lycka och prakt det är att vara av ädel stam Härligt att driva som skum på de egna vågornas kam Hednisk jag är och stammens odödlighet jag bär I mitt dödliga bröst, dödlig men evig ändå Det är min trotsiga tröst Jag kör min kniv in i mitt bröst... 02. Alvedans
Vackra domäner, sank och myr
Stillat vatten, rena ängar Dimslöjors skymning Det är alvedans i sommarnattens dis Jag vandrar längst bäcken porlande Där dimman sakta stiger till Västanvindens långa sus Där var en ständigt dansande rörelse Som om tusentals små vitklädda väsen Kommit fram ur sina underjordiska gömmor Till stjärneglans och mån upplyst Förvandlas vatten till mjöd Förtrollad av alvedans 03. Norr Om Ljuset
Översnöad norr om ljuset
Tusen gråa atmosfärer Elden pyr i hjärtats grotta Tonlöst mörker överstyppat Elden pyr i hjärtats grotta Vild i epileptisk vanmakt Så går en dag så går ett liv Så sjunker sol och sång Jag står i mitt väsens mörker Brinnande svart och stumt Översnöad norr om ljuset Tusen gråa atmosfärer Översnöad norr om ljuset Tonlöst mörker överstyppat Elden pyr i hjärtats grotta Vild i epileptisk vanmakt Så går en dag så går ett liv Så sjunker sol och sång Jag står i mitt väsens mörker Brinnande svart och stumt Översnöad norr om ljuset Tusen gråa atmosfärer... Om min blick har förlorat sin synkraft Har universum förlorat sitt allt 04. Surts Gryning
I sömnen bäras hän av vågor
Hän och hem till natt och nordan Thurz sopar rymden ren och orubblig Lyfter sin hammare, singnar den döde Bäras hän av fullständig glömska Mäktig rik vävande mönster av ljud Ödslande tidens håvor svall att sjunka under sitt öde Bäras hän för att icke vara där lågor slår upp Ur surts gryning blott hem och natt Gudarnas sömn snarast likt döden Mäktig rik vävande mönster av ljud Ödslande tidens håvor svall att sjunka Bäras hän för att icke vara där lågor slår upp Ur surts gryning blott hem och natt Gudarnas sömn snarast likt döden I sömnen bäras hän av vågor Hän och hem till natt och nordan Thurz sopar rymden ren och orubblig Lyfter sin hammare, singnar den döde Lyfter sin hammare, singnar den döde Singnar den döde 05. Mörka Vatten
Alla vilda vågor skall sjunka i havet en gång
Alla röda lågor skall sluta sin dånande sång Alla heta vårar skall slockna i ingenting Och du skall väl också stanna vid gränslösa vattens rand Å stryka din feberpanna med ångestskälvande hand Smärtor som sårar driver vågorna kring Vi suger ur mörka vatten en visshet att allt skall dö Skepp som skildes i natten mötas på tystnadens sjö Mötas på tystnadens sjö 06. Säng Av De Gängna
Jag minnes dig skog
Och min sång om dig Är mitt släktes sång Jag minnes dig skog Och min sång om dig Är mitt släktes sång Är mitt släktes sång Sång av de gångna, sång ur skogarnas sommar och höst Sång av de gångna, sång ur skogarnas sommar och höst Sommar och höst Tigande sågo de dagarnas skiftning, spelet av skugga och ljus En gång stige du stilla och lågmäld En gång finne du ord och röst Tala min skog vinden dig hjälper Så som Odin gav mig ande Och Frej mitt sköte Tala min skog vinden dig hjälper Tala min skog 07. Nordens Galdr
Med glömskans väv kring bleka pannan spunnen
En plötslig död har brutit ögats hinna Och iskall ångest rinner genom munnen Ditt ansikte är saligt uppåtvänt Du är förlorad ...av Galdrn, av natt och ron Av Galdrn, av natt och ron Av Galdrn, av natt och ron Du är förlorad av Galdrn, av natt och ron När solen bryter askgrå gryningsslöja Är drömmens land av stenar översållat I nakna kronor vindars ekon dröja Av dödens andedräkt är allt förtrollat På templets trappa ligger du med glömskans väv Kring bleka pannan spunnen En plötslig död har brutit ögats hinna Och iskall ångest rinner genom munnen Ditt ansikte är saligt uppåtvänt Du är förlorad av Galdrn, av natt och ron När solen bryter askgrå gryningsslöja Är drömmens land av stenar översållat I nakna kronor vindars ekon dröja Av dödens andedräkt är allt förtrollat Du är förlorad... 08. Väsens Hymner
Storlommens dystra skri höres från vildmarkens svarta tjärnar
Väsens hymner under rötter och sten Nordanvinden drar med sig döda löv och grenar Medan hornen ljöd brände de sin konung Medan hornen ljöd brände de sin konung sittandes i sin tron Slavinnan troget följa sin konung in i dimma av mjöd Tills de ledas in i död Tills de ledas in i död Brända ben på botten vila Andeväsen drar fram för att strida Styr sin kos mot höga höjder Över berg och moln för att finna makt och rida över regnbågens ö Mottages av Frigg, Odins mö... Lys våra steg, bränn oss som vet, bristande salighets före stenens evighets öde... 09. Ära Frän Nord
Kring kungens klara krigarskara
En molnväv ses vila av vapen som ilar Fejdtrötta falla fiender alla Blodströmmar susa och såren brusa I spjutens kiv svann kämpars liv Ära försvann Oden då vann Klang stridsbranden mot stålhjälmsranden Bet blodrivaren banegivaren Odins ekar I uddars lekar han blodigt risar Med bältets isar I uddars storm och eggars gorm Ära försvann Odin då vann Av kungens svärd vart korpen närd Vid flygspjuts färd i fåglarnas värld Häxans gråa häst var härskarnas gäst Hel trådde blek på blodsvans stek Sår ulven slet Svärdvåg gnydde het Högt nådde kammen korphuvudstammen Yxans flod kring ulven stod Lik jag gav ulven bortom hav |