Lång, lång är vinternatten
Tungt, tungt vilar mörka natten.
Tungt över vida vatten.
Tystnat har vågen,
Som brusat så mäktig och glad
Som lagt sig till ro i sitt eget hav.
Fäder! I våg på våg
Har ni böljat och svunnit.

I morgonrodnadens skära glans har ni fötts, med strålande ögon har ni fumlat i yster dans
Daggfrisk natur, Nordiska vikingland har er fostrat med kärleksfull hand

Skogens mossklädda stenar
Vindens sina fålar i stall

Det mörknar om stammar
Spindlar tvinnar ödestråd (för hungrandets skull)
Det flämtar ett sken
Från molnen som brinna
Skyhöga kronor och doftande mull
Så varsamt och fåmäld
En livsdag vänder.

Skogens mossklädda stenar
Vindens sina fålar i stall

Skogens mossklädda stenar
Vindens sina fålar i stall

Makters språk
Ur min mun hör makters språk galdrar starka jag sjunger lågt..
Vänd hit vind styr hit en storm sänd mig blixten molnens orm åskans ande var min vän
Makters språk
Byt min blick mot syn så stark som tränger ned i tingens djup kläd min kropp i kopparbark när stigen går vid nattens stup.
Makters språk

Skänk mig skydd av stål och salt böj en blixt kring bröstet mitt gjut av järn min viljas kraft en rustning ge av ljungeld smidd.
Makters språk!

Norra bygder, landet som gever mig
Bilder av skönhet för livet
Dig vill jag skänka sången som stiger
Så mäktig ur känslan i bröstet

Norra bygder

Kall må du synas i midvinterskrud
När norrskenet flammar i natten
Livet dock sjunger med tusende ljud
Kring vårliga sollysta vatten

Nordiska bygder
Nordiska bygder

Ut, ut i skogen
Där i gläntans gröna vrå
Ut, ut i skogen
Ibland troll och älvor små

Ut i skogen som en saga en svunnen tid
Ut i skogen här och nu min tanke rid
Ute i skogen bland lav och bark
Ute i skogen väcks min tro så stark

Hu, hu, hu...

Ut i skogen som en saga en svunnen tid
Ut i skogen här och nu min tanke rid
Ute i skogen bland lav och bark
Ute i skogen väcks min tro så stark

Porlande bäcken mitt rinnande blod
Köttet mitt kallar ni jord
Upp på huvudet hår av gran
Jag är moder nord och ni mina barn

Nu skiftas svärdshugg dryga,
Och dråpslag hagla nu,
Och bägges sköldar flyga
På samma gång i tu.

De kämpar utan tadel
Stå dock i kretsen fast.
Men skarpt bet Angurvadel,
Och Atles klinga brast.

Med bävan slutet bida
Stålklädde män å strand;
Det brottandet vart vida
Berömt i Nordens land

Stormen vräker på kring knuten
Rister uti fog och vägg
Och vid brasan sammankrupen
Med sin hand mot kindens skägg

Så mörk är hösten,
Regnet plaskar mot fjällen och bergen

Gnistrar, gnyr gör varje sak
Medans brasan stilla prasslar
Tecknar skuggor, hemska vida
Som får liv och tonar ut

Så mörk är hösten,
Regnet plaskar mot fjällen och bergen

Då han satt och grubblade
Och hans panna den fårades av sorgens veck.

Så mörk är hösten,
Regnet plaskar mot fjällen och bergen

Modern som bar dig minns vad hon fött.
Än har jag kvar dig kött av mitt kött,
Blick som du spörjer hos famnen som tar dig,
Famnen som tar dig när du är trött.

Dagen du spiller sinar till slut.
Dina små griller lösa sin knut.
Sagor berättar jag.
Svepningen glättar jag

Striden är du landets mur
I frid dess röst.

Sen här den gamle Odens ätt
I bild så skön.

Då tager bonden svärd från vägg
Det stål är blått
Med fingret prövar han dess egg
Den biter gott.
Sist tar han sköldens runda värn,
En sol i blod.
Hell dig du frie man av järn
Du bonde god.

Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
Och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.

Då hälsade han nyvald kung
På pannan kysst,
Och långsamt över hedens ljung
Försvann han tyst, tyst...

Ljuslockig Balder vredgas än,
Den bleke gud.
Han tog blott han kan ge igen
Mitt hjärtas brud.

Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
Och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.

Forsete, Balders höge son,
Har hört min ed,
Och om jag viker därifrån
Slå han mig ned!

Till Balders hage vill jag gå,
Har möte stämt
Med mina nornor där; de stå
Och vänta jämt.

Kring hattens breda skyggen
Som hårt i draget slå
Hans korpar blixtsnabbt skjuta
Och kraxa då och då

Ett ord i hans öra
Men tätt framför hans stråt
Hans svarta hundar jaga
Med hetsigt skall framåt

Det susar högt i luften
Det knyr å gnyr med makt
I mulna senhöstkvällen
Hör, det är Odins jakt

Eldröda tungor
Hänga ur öppna käftar fram
Ur ögonen, ur halsen
Står eld står rök och damm.

Det susar högt i luften
Det knyr å gnyr med makt
I mulna senhöstkvällen
Hör, det är Odins jakt
Framåt!