Blackened night, growes of north; my dark abode
All sences set to mind as moonlight lits the snow

At one with the night of nocturnal existence
the stars; my as hate inside me grows

I've walked the earth, I've seen the stars

I've raged against the just;
to spread thefear in the feeble mind of christ

And as I die, in the name of myself I die
to enter new dimensions; make the darkness break it's way
And as I die, by the knife in the dark I die
Infernal war and fevers, infest this world with pain

I travel north where winds if dark desires blows
...to darkness I shall go

The skies above; the stars are growing dim
...in the darkest times I die

Alone I cry; hear my hail to this night of bloodshed
AloneI die; as my body bleeds death shall be my key

...to emerge into sleep

Vindar blåser över det mäktiga landskapet som härjat av blod
ännu sträcker ut sina vid sträckta armar längs med berg ochmed flod

Sargad mot döden jag nu går fram
Mörker; nu tog mig mot

Natt täcker min kropp, smärtan för mig bort
Portar jag ser, mörkrets ögon ler

Svavar genom portarnasvälkomma stillhet;
mot mörker jag gå
Kastas in i dödens så mäktiga visdom;
där glömska bo

Mörkrets tid kom fram och mottag nu mitt blod
Mörkrets herrar sprid er visdom på vår jord
Nya tider kallar; mörkrets tid
Redan blodet kallnar; för mig dit

Vidsträckta landskap; föd mig
Storhet skall nalkas; föd mig

Natt täcker min kropp, smärtan för mig bort
Portar jag ser, mörkrets ögon ler

I mörker blodet flöda; för mitt liv till ett högre plan
Så svart hatet glöda; bryter band till jordiska plan

Molnklätt landskap, över bergen vi tåga
Nattens stillhet; i mörker vi skrider fram
Avskyn ledervår trupp mot sin låga
Hatets styrka; i tystnad vi gå mot kamp

Över berg genom skogar
Blodad jord täcker nordens land

Stål skänker smärta, i natt skall
dödengro; i mörkrets ro

Blodad jord täcker nordens land

"En vind av hat ger mod"
Kargt land betäcks av blod

Känner hatet; i blodet det svalla
stark är längtan till striden som komma skall
In i glömska nu kastas det skall; kristi kall
Dömd att krossas; er tro dömd till snart förfall

Sprider smärtan hos horderna veka
Kristi hundar; nu böj er för hatets makt
Sprider rädslan i eldars ljus; ljusets hus
Dömt att brännas, er tro dömd till snart förfall

I kriget föds den nya eran

Må blodet flyta från kristi kropp
Hans stela lik; nu lyft det bort

Må smärtan flöda i kristi sinn
Hans döda kropp; i eld nu brinn

Liv skall skördas; stridens kall

Det blod som rann i nattens tysta famn
Ger liv till mörkrets horder (stärkta av sin kamp)
En våg av smärta präglar tidens rand

Aaah- jag i träd hör den susa
blind, kall och rå där jag står

I skog i mörker sänkt i natten famn
på jord från himmel väktare träd fram

Stål nu i kött kom och skär mig djupt, tag mitt blod till er barm

Jag känner köttet band, till väktare jag står med vin på dödens rand, till liv från död

Svävar fram ser liv i dödens famn. Svävar fram mot ett liv bortom död

I natten skall jag gå bli född på nytt på nytt

I skog i mörker sänkt i nattens famn
på jord från himmel väktare träd fram

Kom till vår jord

blodet är kargt, kraften är evig
natten är min, led min väg
giv mig liv på högre plan
giv mig det liv som i natten tar sin famn.

Liksom död; så tyst jag står
Där det är mörkt; jag går
I en natt så kall
Jag väntar på ert kall

Tag mitt liv på jorden; låt mig med er gå
Splittra skyarna och allt av krist förgås

Sänk er ned; jag står här
Väktare; jag är här

Död är liv; låt mig komma
200; låt mig somna

Död är den gud som de kristna lytt
Död är den själ som till ljuset lyst
Dömd till glömska är den falska krist
hans veka tro för den svages brist

Gå djupt i syndens famn
Med vinet vid min barm
Väntar på er flykt
På mitt kall kom; lyst

För er; jag ger mitt blod
För er; mitt liv i blod

Liksom död; så tyst jag står
Där det är mörkt; jag går
I en natt så kall
väntar på ert kall

Tag mitt liv på jorden låt mig med er gå
Splittra skyarna och allt av krist förgås

Sänk er ned; jag står här
Väktare jag är här

Död är liv; låt mig komma
200; låt mig somna

Jag ser himmeln splittras liksom för den var
ni är här tag min själ
En gång född och härska står nu åter här
ni är här tag min själ.

Genom natten hör dess kall

I nattens ensamhet, djupt i mörker täckt av skugga
där stål bröt blod och tårar, i döden finns mitt mod

Stål kallt; bryter upp i min arm
känner smärtan förenad med njutning
för mig bortom sans, bryter blodet fram

I kylans ensamma mörker bortom gränserna för
mänskligt liv

Lämnar livet och ljuset bakom mig
strävar framåt mot dödens mörka lugn

Mörkrets rand

I nattens ensamhet, djupt i mörker täckt av skugga.
Där stål bröt blod och tårar, i döden finns mitt mod

Stål kallt bryter upp i min arm
känner smärtan förenad med njutning
för mig bortom sans, bryter blodet fram