Give me something to break before I break myself
Or take me somewhere, anywhere is fine - just fine

"Fine, just fine"
Words as these, may they come true by repetition? Monotony, my constant woe, ally and foe
We're doing this silly dance together
tip, tip, tip on toe

Tripping, once again
I cannot help but to smile
But trust me, it is in frustration
Would you really believe things just as much?

No matter what, I end up with this mind-numbing feeling The shallow smile is gone but there is this unjustified joy But in the end all of that doesn't really matter
I just end up shivering by this echo within:

Is it cold in here, or is it just me?

Jag finner inga svar
- Finns det några svar?
Jag finner inga svar
- Finns det några svar?
Jag finner inga svar
- Det finns inga svar!

Jag är askan i din överfyllda askkopp
Jag är den glömda köttfärsen - längst bak i frysen
Jag är resterna av fett på din pizzatallrik
Jag är håret som fastnat i ditt handfat

Du, jag och min vapenarsenal
Du verkar ha accepterat ditt öde
Stanken av ditt urin slår mot mig
Fega lilla kräk, om man leker med tändstickor -
kan det börja brinna!

Stillsamhetens tysta melodi,
att sakta vakna på nytt
ur en kemisk dvala
Nya svek, vanskapt på nytt

Försöker att reflektera
över de förlorade timmarna
men de saknar mening
Finns verkligheten här
eller i mitt våldtagna sinne?

Följ min dans in i dimmans rike -
domänen där inget längre har betydelse

Kalla och obehagligt
rastlösa nätter
Meningslösa och
på förhand dödsdömda

En pipande skärande tystnad
Fyrtio ointressanta tankar
Ett kroniskt inre obehag
Fastkedjad på obestämd tid

Look at the pictures
What do they say?
Will they help you through strictures
or just lead you astray?
Subdue your darkest secrets from behind,
as time is running out,
Admire its grace until you go blind

We could find our freedom
in the night, but every attempt is in vain
Dance away from my sight
Save yourself, remember to look away again

En sargad kärleksförklaring till;
Något som värmer när du sviker
Något som skänker allt du inte kan ge
Något som du aldrig kan förstå

Det är inte längre någon idé
Stör mig inte mer nu

Ord har inte längre någon inverkan
på mitt osunda förstörda inre
Försök inte att säga mig något mer
Tristessen har fått mig att förstå,
att verkligheten inte är en plats för mig

Jag sitter och skakar
Glädje och förtvivlan blandat
likt vatten med den sötaste saft
Strypgreppet som livet håller om min hals
är för en stund släppt och jag kan äntligen andas
För första gången på vad som känns
som en evighet så känner jag mig glad
Tyngd men samtidigt lättad

Jag darrar av eufori som sliter och river i mig,
vill dra mig bort härifrån till någon plats
där ljuset och skuggorna lever i samspel
och dansar livets vals med mig in i döden

Kom och dansa med mig, låt oss sjunga tillsammans
Skutta omkring i gläntorna skrattandes
och för en stund bara finnas till
För ingenting, just ingenting
Den totala avsaknaden
utav allt är just allt, just nu, just då
Alltid, aldrig

Vi ska åka på semester, leva livet,
lämna alla vardagliga
och gråa ting bakom oss
Bort från staden, dess avgaser
och horder av folk
för att slutligen hamna
på något sparsmakat resemål
där ironiskt nog samma
societet befinner sig

Men här kan vi ju åtminstone
glömma alla förpliktelser,
ta del av den sociala mångfalden
och fröjdas åt att finnas till,
det är ju trots allt detta
allt går ut på

Vem behöver glädjas åt sig själv
när vi kan skratta åt andra?
Vem behöver ha ett syfte
när det är urvattnat och saknar mening?
Vem behöver säga att "Jag mår bra"
när ändå ytan är det viktiga?

Jo, vi har det ju så bra här bak i bilen

Vi ska alla skratta och dansa ut
i den ljumna sommarnatten
Sista chansen kan vara nu,
vem kan förlita sig på morgondagen
när vi har nuet?

Innan jag åkte, lämnade jag bomber,
där ni känner er som mest trygga
Jag kommer inte tillbaka

[Instrumental]

Jag ser hur ni alla torkar ut
i själlös fantasilöshet
Ett inövat sätt att sakta dö
En medelmåttig repetition

Men, min resa bort är inte salig
Min försummelse blir er medalj
Jag lämnar efter mig ett moln av
besvikelse, tvivel och förundran
Medan ni alla försöker hitta er mening,
i en värld, där ingen ny mark kan brytas

En illusion dit vansinnet fört dig
Låt dig frälsas av omvärldens avstånd
Dansa in genom den beska porten
Fly in i lyckans rike

Fastkedjad vid min vilja
Oförmögen att röra dig
Ditt äckliga leende förvrids
Nålar mot din hud, rakblad mot dina läppar
Jag höll inte mitt löfte men välkommen till min fristad

Dränk mig med dina sentimentala klyschor
Sätt mig på ett flyg och krascha det i norra ishavet
Jag orkar inte höra mer, göra mer, finnas mer
Sätt mig i en risig roddbåt utan åror, låt vågorna
och kölden riva mig, rasera mig, sänka mig

Placera mig naken på en bakgata i december
Jag söker bråk för att bli misshandlad
Provocerar för att bli dödad, stympad, förintad
Inget händer, kommer ingen vart, allt är kört
Haha, allt är skit, och du tycker att det är så coolt

Den människa jag en gång var är borta
Jag bränner alla minnen, spolar ned askan i toan
Nej, förlåt, lät jag sentimental nu?
Din hjärndöda åsikt betyder dock noll

Det finns inget häftigt att finna i detta tillstånd Jag är en paranoid, skadad och patetisk människa
Du är å andra sidan minst lika patetisk
Men snälla rara, glöm mig, jag är historia

[Instrumental]