Jag minns en tid utan ångest, utan smärta
Och utan hopplöshetens glädjedödande brustna stämband
(Ständigt skrikandes mitt namn)

Inåt skogen - på en grusbelagd stig
Vandrandes in i nattens bottenlösa mörker
Sökandes det som gått förlorat

Genom tusen och åter tusen sömnlösa nätter
En längtan bortom all sinne och sunt förnuft

[Instrumental]

I frustrationens förtvivlan, jag skär mitt kött
I livets förtvivlan, jag älskar mig själv
I ensamhetens förtvivlan jag beger mig
Ut på oroväckande tankegång
I livets förtvivlan jag söker dess dunklaste punkt

Giv mig en kniv och jag skall öppna min buk
Giv mig en kniv och jag skall öppna min magkorg
Allt för obehagets skull...

Död åt allt mänskligt avskum
Död åt allt som missbehagar denna värld
Låt mina tårar frigöra depression - Förena med dråp

Låt dem förgöra sig själva, slukas av sina egna
Att besegras av den befriande död
De innerst inne längtat så efter

Dessa falska ansikten
Dessa falska människoansikten

Låt dem dö och glömmas förevigt
Det enda sanna livet lovat är död

Svart lyser taken i staden, svart lyser fönsterbläcken
Svart är den hängandes snara, lika svart som bäcken

Svarta måne - Svarta ljus
Svarta tankar - Släck mitt ljus

Dysterheten, Melankolin, tar mig i dess värmande grepp
Livet ger ingenting
Självmord är enda vägen ut!

Det finns en plats saknandes människans påträngsel
En plats där inga romanser ägt rum
En plats där inga leenden präglat befolkningens läppar
Ett rike, skapat, uppbyggt, av mitt sanna jag
Dit självdestruktivitet är den enda passande nyckeln