Skogen - Vittra lyrics
 |
Tracks 01. Dimfärd
02. Skuggorna Kallar 03. Eld 04. Ur Mörkret Hon Kommer 06. Vålnaden 08. Under Fullmånens Sken 09. I Skogens Djup 01. Dimfärd
Jag färdas genom natten
Genom dunkel dimma och dis En dimma så tät att den bildar vatten Som kylan sedan fryser till is En dimhöljd färd, en becksvart resa Genom nattens mörka skog Såg granskogar täta, lövskogar glesa När jag mig genom natten tog Jag närmar mig sjön, sa lugn och stilla Medan nattens mörker gror Här ska jag vara, här är det alltid vindstilla Och lata mitt sinne få ro Mörkret sänker sig stilla En isande bris Droppar faller från en sorgsen sky Tar nu farväl av varann 02. Skuggorna Kallar
En granskog bestående av stigar och snår
Årstiderna förändras, men skogen består Djupt inne bland träden, något uppenbarar sig Jättelika skuggor, som kallar på mig Skuggorna kallar Ett rungande mörker Skuggorna kallar De tar mig dit in De reser sig och omfamnar min kropp Slukandes abrupt, om livet inget hopp Jag dras sakta inåt mot skogens märg Förtvinar sakteligen, mager och karg 03. Eld
Solen har fallit en sista gång
Bortom skogens höga tallar En blodröd skymning uppenbarar sig Mörkrets väsen kallar En glödande skymning, flammande vild En obskyr, men hänförande syn I lågor står himlen, en oslagbar bild Ett brinnande skådespel i skyn Solen sänker sig sakta ner En era av mörker är här Gryningen reser sig aldrig mer En era av mörker är här 04. Ur Mörkret Hon Kommer
Jag vandrar en väg, bland mylla och snår
Mitt i naturens sköte I mörkrets näste, hon står och ser på Och kallar på mig för ett möte Jag vänder mig om och går dit in En obskyr uppenbarelse Hon suktar efter själen min En diabolisk förförelse Ur mörkret hon kommer Tar min själ Sakta förtvina i hennes famn Ingen ska någonsin finna mig I en glänta i skogen Hon kan komma uppenbara sig Och kalla på dig för ett möte Trollbinda dig och för dig bort Ur mörkret hon kommer Tar din själ Sakta förtvina i hennes famn Ingen ska någonsin finna dig 06. Vålnaden
En leviterande grå silhuett
Jag försöker fästa min blick Det är svårt att tro det jag sett Ett väsen som förbi gick En vålnad grå och diffus Vandrandes bland barr och blad Som ett ljust skimrande brus Kalla kårar längs min ryggrad Den har funnits här i alla år Har setts komma och gå Tar din själ och du förgår Kom inte hit? 08. Under Fullmånens Sken
Den iskalla månen belyser mitt spår
Natten är kall och dyster Här har jag gått, år efter år I ett glimrande lyster I spåret jag vandrat i så många år Där har jag tid att begrunda Ensam jag går i detta öde spår När solen är i skymundan Karga landskap pryder vyn En förr så ståtilig natur Undergången nalkas, den vilar i skyn Människan står på tur Den iskalla månen belyser mitt spår Natten är kall och dyster Här har jag gått, år efter år Under fullmånens sken 09. I Skogens Djup
Ett becksvart mörker, jag stirrar mig blind
Någonting väsnas från skogen Jag känner en rädsla, en isande vind Jag förs dit in, tiden är mogen Någonting låter från mörkrets näste Ett rungande, väsande ljud Hisnande läten från skogens fäste Skuggor i dunkel skrud |