Fyrdubbelt så gammal i kropp och sinne
Ett illamående som aldrig verkar ta slut

Skulle kunna dricka varje helg
Eller dejta en bimbo som tidsfördriv
Men orkar inte längre skådespela
Borde träna upp mig och äta mer
Pch därmed kanske få upp humöret
Men är aldrig pigg, alltid orkeslös

En dag känns som en vecka
Som känns som en månad
Som känns som ett år
Dag ut och dag in ligger jag kvar

Säger inte ett ord till någon
Tar en långpromenad i mitt inre

Klockan kan vara hur mycket som helst
Det kan vara vilken veckodag som helst
Jag vet inte, jag bryr mig inte

So, what am I?

A bad case of reverse schizophrenia
The imaginary friend of everyone else
A soulless terrorist with a message to spread
With the worst upbringing possible and no emotions

I want others to hit rock bottom as well

Get in touch with their inhuman instincts
And do hard drugs, be a free spirit
Become enlightened, become criminally insane
You need me, and I need you to be like me

We're the scum of the earth with nothing to lose

Jag känner mig som en levande katastrof
I ständig väntan
Ständig väntan på att explosivartat
Expandera från ett allt till en intighet

De bevuxna vidder som omger mig
Känns tomma och kala
Stöpta ur berggrundens
Omfattande kyla

Så tomma och kalla i sitt evigt
Expanderande tomrum
Likt hålet jag bär inom mig
I ständig väntan på att slutligen implodera

I want to smile and laugh
Without having to be polite

I want to understand people
Instead of feeding of their misery

I want to help those in need
Not fuck it up for every fucker

But mainly I want to kill everyone else
... And then myself

Jag vill göra slut på mig själv
Min kropp värker, skakar och stinker
Ärrad av åratal av den svartaste dyrkan
Mina lungor vädrar sot och sjukdom

Själen min är sjunken och öde
Förstörd av en evighets missbruk
Mitt inre tempel har nu fallit
Jag är ingenting, oskadligjord

En gråmulen dag i augusti
Vinden springer uppför backen längsmed träden
Regnet faller utanför mitt fönster

Doften av tomhet
Känslan av ensamhet

Ångestens dimma leder mig i tomhetens dimension
Där hoppet blott är en svag förnimmelse
Aldrig mer än en hopplös illusion

Ingenvart för existensen att sina fröer så
Askan faller från skyn, kall och grå

Visst, det finns optimism i min skalle
Men inget värt att nämna, då det dränks
I tusen ton av pessimistiska reflektioner
Och tiotusen iskalla slag i ansiktet

Verkligheten har väckt mig från min
Förnekande dvala och jag ser svart
Svart som råttan som gick i fällan
Jag tycks avsky det mesta och de flesta

En kraftig överdos av personliga problem
Likaså dras jag sakta ned av de omkring mig
Idioter, fittor, lögnare, svikare, parasiter
Ja, många är ni som jag mer än föraktar

Ni har alla två ansikten, förneka om ni kan
Jag är inte bättre själv, men nu kokar jag
Av all ilska jag samlat på mig under mitt liv
Orkar inte reflektera mer, måste Fan agera

Du lever utan ryggrad
Läser innantill, blad efter blad
Snor av andra den musik du skapar
Därtill scenhora utan egna ord

Förargar mig, tills jag blöder näsblod
Ser röda droppar mot frusen jord
Där jag går faller livlösa kroppar

Döden dansar bakom mig när jag går omkring
Men jag låtsas som ingenting
Försökt släppa vanan
Men sen hör man nåt på tunnelbanan
Orden som får jorden att skälva
Och mig att hämnas

Ja, till en början kändes det lite tomt
Men det är inte drömmarna jag saknat
Det är att kunna vakna upp
Plötsligt vara någon annanstans
Men här verkar ju alla sova så förbannat länge
Och hur fan skall man kunna få någonting uträttat
Om man skall gå omkring och känna hela tiden?
Du menar kärlek? (det är en social konstruktion)
Mitt hjärta, det är en död och iskall sten
Ja, kall och hård

Mina fingrar darrar
Efter alla sömnlösa nätter
Under vilka själen sugits ut
Ur mitt trötta ansikte

Vilket jag döljer inlindat i frätande livlöshet
Och med mina axlar insvepta
I den tunga manteln
Tvingas jag krypa ihop på marken

I fosterställning ligger jag
Utslagen och förvriden
Torterad av alla blickar
Hur ska jag kunna reflektera
Över vad jag ser, när jag drunknar
I känslan av att snart inte orka mer?

Titta bort! här finns inget att beskåda
... Förrän jag fått nog! varför benåda?
För när jag hoppar fram
Som clownen ur sin låda
I en mental självmordsexplosion

Frambringar en masspsykos
Bara för att jag kan
Sömnlös och svettig
Håller jag drömmen vid liv
Skjuter skallen av mina hjärnspöken
Medan jag inser varför det som fanns
Till sist försvann

Mina missanktar var mot er alla
Varje natt drömde jag om att se er falla
Jag har varit förföljd av saker som inte finns
Jag har gjort saker som jag inte minns

Vill rehabiliteras men möjligheterna kan diskuteras
För jag kan inte känna tillit längre
Och i full fart dit mot det sämre
Ser inte ens åt vilket håll jag färdas

[Instrumental]

Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån
Ni bygger er själva som stenar
Faller sönder, utifrån och in

Vi byggs som träd
Och det växer broar emellan oss
Som inte är utav dödmateria och dödstvång
Från oss går det levande ut
I er går det livlösa in

Du är en ryggradslös liten Fitta
Med en alldeles för stor käft
Som du använder till att slicka arslen
Och snacka skit bakom andras ryggar

Efter att jag har hämnats klart
Och skickat dig till akuten
Kommer inte en djävel vilja ha dig
Varken dina vänner eller föräldrar

Du ber om förlåtelse på dina bara knän
Men det är försent och du får ta ditt straff
Du bryter ihop och lipar som en hora
Dags att ångra ditt livs största misstag

Du gapar stort och ger min kniv en avsugning
Och du gör det bra så att du inte skär dig
Allt du äger och har tillhör nu mig
Så går det när man djävlas med helt fel person