[Instrumental]

Ett ljungande vitt sken över himmelens valv
Oväderstid, höstetid
Ett rungande himlaspel råder i ovan
Okynnestid, mörkertid

Vagnens hjul maler fram
genom ett blixtrande hav
Från ovan blickar han ned
Åskans herre ... Asa-Tor

I vredesfärd över himlens hav med bockarna i för
Hammartid, hednatid
Frustande i vredesmod svingar han jättars bane
Hednatid, hammartid

Vagnens hjul maler fram
genom ett blixtrande hav
Från ovan blickar han ned,
den rödskäggige, människors vän
Troll och jättar ryser, i märg, ben och sten
Gömmer sig undan himmelsfursten
Åskans herre ... Asa-Tor

Ett sista horn jag bjuder er som vidare skall
Till oråd som väntar uti okänt land

Ett sista fat jag bjuder er som vidare skall
Till ära som väntar uti okänt land

Ni räds ej spjutet och valkyriors famn
Vi som födda är under nordstjärnans glans

Ni räds ej tunga eller fienders tand
När vi fäller dem, under björnens dans

Först dricker vi Enögas full
För seger drucko vi två
Nio är världarna som fyller oss
I viking vi går...

Hem och härd lämnar vi
Farväl till de små
Släpper den vänaste hand
I viking vi går...

Först dricker vi Enögas full
För seger drucko vi två
Nio är världarna som fyller oss
I viking vi går

Se om natten, ett töcken så blekt
Svallande toner vid vattnets rand

Böljande själar, som vaggad i trans
Slukad av sinnen, driven in i älvors dans

Dragen ned i uråldrig trans
till älvors förnöjda tjut

"I natt skall du dansa tills fötterna blö'r
Bryter du ringen blir det natten du dör..."

Slitna segel spelar i vind
Ögon, trötta att se, speglar en sorg i flammornas sken

Fallen i främmande land
En far, en son, en kvinnas man

På en bädd av löv till hemmets härd,
till hemmets härd bärs han fram
Till barnens gråt lämnar han,
lämnar han sin hamn

På en bädd av löv till hemmets härd,
till hemmets härd bärs han fram
Till barnens gråt lämnar han,
lämnar han sin hamn

På en bädd av löv till hemmets härd,
till hemmets härd bärs han fram
Till barnens gråt lämnar han,
lämnar han sin hamn

Ovan månljusa tallkronors rand
Ur stjärnbeströdda djup
I natt rider döden, på sin järnskodda best

Som ett svart moln i flykt
följer hans vingade hov
de som bådar om ett slut
Sveper moltyst fram

Spränger fram genom den kalla natten
Malströmmar kring hovarnas stål
Ledsagar de dömdas själar, vars sand runnit ut

Härförare in i oändlighet
Bringare av evig frid, smärtans förlösare
Väktare av tid

En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov

Ovan månljusa tallkronors rand
Ur stjärnbeströdda djup
I natt rider döden, på sin järnskodda best

Som ett svart moln i flykt
följer hans vingade hov
de som bådar om ett slut
Sveper moltyst fram

En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov

En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov

En isande vind
far fram genom skog och dalars hem
Fryser ben och märg
Krossar drömmar, rövar dem

Sov nu, lilla vännen min
Dröm ett litet sinnes drömmar
Vid elden stillhet råder
Här ditt folk vakar över dig

Men i forna seders mull gror livets frö igen

Hör nu vargen yla, kallar på sin sort
Inget svar i vinden ges
Hans släkte nu fördrivits bort

Livets tråd nu tvinnas
Må din väv bli seg och stark
Ty hårda tider stundar
Livets rötter kämpar i frusen mark

Men i forna seders mull gror livets frö igen