"För det...om man man slutar tänka...då blir man död"

"Vid ett årsskifte så upplever många en känsla av vemod vid tanke på det
som aldrig mer återkommer. För andra är det ett ögonblick av förväntan inför
möjligheten att erövra det nya. Andra åter känner oro inför en förändring som
innebär ovisshet och kanske försämring. Alla dessa stämningar är var för sig
förklarliga. Någon sa här om dagen att vi lever i det stora uppbrottets tid..."

Svekets prins går ned på knä
Letar djupt i en portmonnä
Vid hans sida, en orörd kropp
Spänd inför sitt bröllop
Hon är ung
Alltför ung

Alltför ung

Vem kan styra ett liv med dignitet?
Kärt besvär för en tydlig hemlighet
Nej nej nej nej nej
En falsk tanke
Din trygghet sätts på spel
Själens pris (på) en åtrådd ägodel
Nej nej nej nej nej

Man gratulerar en välkommen affär
Det fanns ett syfte med ditt liv
Insinuerar att om livet är dig kärt
(Då) har din underkastelse ett bra motiv

Väntar in natten
Öppnar din dörr
Och kommer in...

"Det är för bedrövligt! Usch!"
"Vem fan är du?"

Ta det som ett löfte och gå
Dos av dagligt gift blev en drift
Trots allt kan du inte förstå
Tuggar slaktens kött på ditt skift

Fakta flödar ut och du tror
Slavar lyder konspiration
Dörren stänger ute din bror
Lustmord på en vag relation

Krig i en utopi
Döda den som slår sig fri från symmetri

Parodin blev allvar
Och vi köper tid
Folket tappar mark men vi älskar monarkin
Döden är en saga i ett land köpt på kredit
Vågen, svart som silver, tyngd av jakten på dopamin

Intolerans förklädd till en dygd
I hemlighet är empatin hat
Själ-kritik på nätet blev tryggt
En tron för en modern psykopat

När jag var ung
Så mycket yngre än idag
Det kändes enkelt att leva då
Fanns ingen tid att förlora
Och ingen önskan att förstå
Vikten av smärta
För den kom på besök varje år ändå
Och den lämnade aldrig mitt liv
Men bakom min dörr
Fanns ett rike
En hemlig karta visar vägen
Till skatter av plast
Och pärlor av glas

"Usch!"

En åt gången varje år
Sjunger bödlarna
Den sista sången
Så fäll en tår...

Någon dör och någon skapas
Och ingen tror på evigt liv
Hur förklarar man det för ett barn?
Du är älskad, jag är hatad
Du modern, jag primitiv
Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma i en stad som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg att ta oss ur askan i elden

Får man hjälp på köpet?
Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar
Och dottern ringer sällan nu
Hur beskriver man ett liv utan mål?
Maskinens toner överröstas
När döden ger sin intervju
Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute

Är jag den sista av mitt slag
Som är rädd för döden
Och bryr mig om mina barn
Och ger allt för kärleken?

Jag antar att jag blivit van
Jag har accepterar mitt öde
Men håller av de som finns kvar
Och forcerar de nya sveken

En röst i dimman
Tjugo meter fram
Den kallar (på) ditt namn

Den sista timman
Innan allt försvann
Ett hjärta lämnar hamn

Slutet på en dröm

Du har inte alltid rätt
Du tror alltid ont om mig
Du har inte alltid rätt
Men jag ska alltid fråga dig

Minnets yta öppnar för en sanning
Som ändrats över tid
I stundens hetta gör vi vad vi kan
Men sörjer vunnen strid

"Vem är Gud? Vad är Gud?"
"Det är en svår fråga!" "Jag tror inte på Gud"
"Tror du på Gud?" "Nej!" "Varför skulle jag?"

Tre tusen drömmar i månens tid
Räknar...
Tre tusen år av iskall mid-vinter
Räknas mot mitt liv

Här kommer svältens månad
Och jag kysser en vålnad
En sorg som firar sin årsdag
Hon är ett tusen piskslag

Tre hundra dagar i ändlös natt
Kylan ler
Tre hundra vapen på människojakt
Vill ha mer blod till sitt namn

Staden är en skändad grav
Bortom ögat finns en slav, du!

"Gud, Gud, Gud...är Gud hans namn?"
"Nä, Jesus!" "Finns det bara en Gud?"
"Nä, 30 miljoner hundratusentals"
"Oj!"
"Det är en I varje land"
"Ok"
"Kan de prata med varandra?"
"Nä"

"Han kan flyga och bara har ett huvud"
"På en månbild!" "Folk säger att han vakar över oss där uppe"
"En dör" "Det finns inget rätt eller fel" (Repeat)
"Vad tror du händer när man dör?"
"Jag tror väl mest att man ligger kvar på sin gravplats, typ"

Som svetten lackar i ett ansikte av snö
Det finns en tid att leva
Och en tid att dö

Du har väntat allt för länge
Men Våren kom till slut
Du har älskat allt för starkt
Men sorgen hittar ut

Alla skulder är betalda
Arvet är bestämt
Men nervositeten i dig virvlar runt alltjämt

När solen stiger
Fredag morgon blir din frist
Du dedicerar dikten (till)
Livet som du mist

Tiden läker inga sår
Ett antal år av ditt liv är stulna
I ljuset blir det uppenbart
Att ganska snart har det vita gulnat

Ingen sanning är allas
När blodet tunnats ut
Död sympati tillät hatet ta vid

En röst bor i ditt bröst
Som värnar om din ro
Men älven är för bred
För lugnet att slå bro

Fem år av längtan

Du byter en last mot en annan då och då
En svärm av gamar väntar på allt som finns att få

Du gav så mycket av dig själv
Men du finns kvar
Vad spelar det för roll att ge till den som har?

Du är ändå ensam

Och dagen gryr igen
Du skjuter upp din död
Men inuti dig flyter svart
Som kväver glöd

Ensam är stark när man rör sig i ett ensamt ljus
Så manifesteras banemannens stimulus

Ung mot gammal
Vad gör det?
Programmerad dödlighet

När modern får nog
Tar fadern fram en säker plan
Han slipar kniven
Och vinkar till sig sina barn

Ack, så skört ett liv kan vara
Kärlek ger när döden tar

Sagan slutar aldrig där
Nej å nej å nej

En dold agenda syns klart i folkets ledare
En redan skev åsikt blev så ännu snedare

Stark mot svag mot invalid
Sekulär mot fascistoid

Det vackra folket glimrar och ler från sina berg
I en rännstens dy holkar hungern ut kropp och märg

Barrikader av rik hypnos
Slår ihjäl varann förstås

Huset tomt och bössan mager
Och det ekar ganska kallt
Alla minnen där som gnager
Det fanns en tid som erbjöd allt
Men en Sommar har nu dött
Det är blött på marken

Jag och gryningen tillsammans
Den känns ändå som en vän
När alla andra är någon annans
Kanske min tid kommer sedan?
Jag ställer dörren helt på glänt
Det är tänt i parken

"Det är bara en ny dag, inget särskilt har hänt"

En gång i tiden
Fanns det en liten chans
Mellan rost och siden
Fanns där en balans

Du känner dig säkert glad
Där under din promenad
Du tar ett steg åt gången
Lär känna din nya stad
Bortom krönet är du fri
Dedikerad tid förbi
Hur kan man lova bort sitt liv
Om vägen är en vässad kniv?

En del av vår väg finns än kvar
Under dina skor
Och kylan där i ditt bröst
Den är ett varsel om nästa prov
För tiden den flödar fram utan ögon

Livet blev förutsägbart
Och även om jag tror
Att en längtan göms i din röst
En kontinuitet släcker inga behov
Och tiden den flödar fram utan ögon

Hösten kommer och Sommaren går
Skugga föds på den plats du står
Bortom trygghet göms begär
När månen slickar sin atmosfär

Död inom en dröm
Iskall underström

Ge dig hän...

Dammet yr i ett bleknat ljus
Du har inte sett om ditt hus
När tiden är inne, min käre vän
Fångas åren i hjärtats hem

Och om vi ses igen
Då vissnar allt som lever
Tre tankar om en vän
Tre hundra sorgepjäser
Men om vi ger oss hän
Bland sot och krossad sten
En tid kan komma sen
När en önskan kom för sent

Död inom en dröm
Iskall underström

Din röst slog bo i min hals
Vem var jag innan, om någon alls?
Rutiner utförs på samma sätt
Efter alla år enligt etikett
Det är en enkel ekvation
Vi är vilseledda per tradition
Stark är den som vågar vara svag
Jag är du, du är jag

Om allting tar slut
Är det värt att vända hem igen?

"Because...if we stop thinking...we will be dead"

"At a year's end many will experience a feeling of melancholy, considering
that which will never return. To others it is a moment of anticipation for
the possibilities of conquering the new. Others yet will experience a concern
facing a change that provides uncertainty and possible deterioration.
All of these emotions are each in their own understandable. Someone said
the other day that we reside in the great time of rupture..."

Prince of lies is on his knees
Holy rites, spreading the disease
By his side a youthful girl
Wedlocked force unfurls
She's young
Far too young

Far too young

Can we dictate a life with dignity?
Foul agenda corrupt in secrecy
Oh no no no no no

One false prayer wielding blasphemy
Price the spirit as a wanted property
Oh no no no no no

Congratulations to the five men of affairs
There was a purpose with this life
Insinuations (that) if she holds anything dear
Then it motivates submission in his lair

He is waiting for darkness
He opens the door
He's slithering

"It's simply woeful. Yuck!"
"Who the hell are you?"

Take it as a threat now and leave
Drop of toxins flows to a habit
Tell me what it is you can't see
Teeth grinding flesh in the sabbat
Factual drowning stream, you believe
Slaves will follow conspiracy
Turn the locks on brother and kin
Murder lust on affinity

War in utopia
Slay cornucopia for symmetry

The parody is real
And we're biding time
And while losing ground, make sure to worship monarchy
Death is but a story in a land of borrowed wealth
The burdened scale weighs heavy with the hunt for dopamine

Intolerance disguised as a faith
In secrecy we shun empathy
Soul critique online far too late
A throne for the devout enemy

When I was young
So, so much younger than today
It seemed easier to lead your life
There was no time to surrender
And no reason to perceive
The burden of pain
As it passed through our lives every year somehow
And it never (really) went away
Yet behind my door
Was a kingdom
A secret outline showed the way
To treasures of clay
And beads made of glass

"Yuck!"

Every morrow, every year
Choir of hangmen sounds
The final sorrow
So shed a tear

Someone dies within creation
Doubts in everlasting life
How to lie to an innocent child
You are loved, I am execrated
You belong, I circle strife
Routine pathways in escape from the wild

We are left in a city all alone in the breathing of ashes

On the earth, one second
Just a piece of meat in essence

We are left in a world that's burning, crawling through embers to safety

And my name is next to last
Feast on famine and death on the broadcast

Finding friends in algorithms
Forgot the sound of my daughter's voice
Please remind me of my emptiness
The hissing of machines lost rhythm
As death would give an interview
In a metropolitan holiness

I am outside waiting

Am I the last one of my kind
Who's afraid of dying?
But I would perish to save a child
And give all I can for love
It seems I might have reconciled
Even if my destiny's lying
For the ones I hold dear I hold close
And force my way through the ether

A voice through vapor
20 yards ahead
Is calling for your name

The empty paper
Waiting on the bed
It sets the waiting game

Credits to a dream

You can always strike me down
You can always say I'm wrong
You can always strike me down
But I will always wait for you

Ghost of memories, heavy on my brow
But changing over time
New ambitions corrupting every vow
Unfolding lovelorn crime

"Who is God? What is God?"
"That's a tricky question!" "I don't believe in God!"
"Do you believe in God?" "No" "Why would I?"

Three thousand dreams in pale moonlight
Counting...
Three thousand years of Winter's blight
Ticking off against my heart

Here come the months of squalor
Clasp death in his parlour
A sorrow celebration
She canes a thousand creations

Three hundred days in an endless night
The frost smiles
Three hundred weapons on manhunt
Craving more blood to its name

Cities, violated graves
Yonder distance, perfect slave
You!

"God, God, God...is God his name?"
"No, Jesus!" "Is there only one God?" "No"
"How many are there?" "30 million and hundreds of thousands!"
"Wow!" "There's one in each country" "OK!"
"Can they speak to each other?"
"...No!"

"He can fly and only has one head"
"People say that he's watching over us from up there..."
"On a moon image" "One dies"
"There is no right or wrong"
"What do you think happens when one dies?"
"...I guess I think that one will remain in one's grave, kind of...."

Sweat on the brow runs over faces made of snow
There comes a time in life when death may come too slow

Honesty in the necrology
The offspring smear your name in print

You have waited far too long
But Spring is set in bloom
You have conquered love inside
Yet sorrow is your doom

The debts are long since paid
Inheritance is set
Still agitation reels inside, lest you forget

At sunrise Friday morning
A haven for your sins
The written dedication
Etched into your skin

Time won't heal the wounds you bare
Between old pride and desperate prayers

Time won't heal any wounds you bare
A set few years of your life are stolen
Light cast on the obvious
Behold the white when it's faded golden

A stranger's truth holds no water here
But soon we may have learned
Dead sympathy, a aversion proceeds

A voice lives in your chest
That comforts wary thoughts
Yet the brook is still too wide
To bridge the gap you've sought

You trade your vices every day religiously
A pack of vultures wait for everyone to see

You gave away too much, a harness on your kin
For any transgressions never mirrored mortal sin

Yet you are deserted

The day in zenith now
You made it through the night
Voice of perdition
Came and went far out of sight

Lone hunter in the fray of a lonely fading light
A manifest for the garroter stuck to his plight

Young and elder
Nevermind
Programmed mortal set lifeline

A mother says no and father cracks a simple plan
A knife is sharpened, his children run but he'll advance

Alas, how fragile life can be
Love is strong when death foresees
Yet the story won't end here
No, oh no, oh no

Ulterior motive, the grinning face of leadership
A selfish wish to control a nation in his grip

Strong against weak and immobilized
Secular for fascist lies

The beautiful people look down from ruby vantage points
While in the gutter starvation invites us to join

Barricades of wealthy youth
Protesting their inborn truth

Empty house, and empty pockets
There's an echo in the hall
I keep your picture in a locket
In the past we had it all
But the Summer fades away
Rainy day (again) tomorrow

In the company of dawning
In the presence of a friend
I was subject to a wanting
And unable to ascend

So I opened up my gate
It's too late to wonder

"It's just another day, nothing special has happened"

Once there was a moment
Time was on my side
Rust and silk bestowment
Balanced on my pride

You are moving away from home
Escaping the monochrome
One after another
Striding along the road
Past the crest you will be free
Laid to rest now let it be
Honest promise to a degree
The edge's too sharp for guarantees

A part of our past is still there
Underneath your shoes
The memory's stuck in your chest
The idle truth is up to you
The river of time flows on
Blind and ruthless

Life is so fragile, I know
And even if I heard
A yearning voice in your heart
Old routines always kept us apart

And the river of time flows on
Blind and ruthless

Rose of Summer, withered times
Shadows fall on contouring lines
Far beyond a sleeping wish
Lunar tongue on a lasting bliss

Dead within a dream
Icy river stream

Lend yourself...

Clouds of dust in a waning light
You have given up on plight
Time is now, my dearest friend
Hidden years and a heart to mend

And should we meet again
The loss of everything
Three wishes to a friend
Three hundred sorrows gather
But if we lend ourselves
Amidst rock and poison grime
There may well be a time
A kingdom past its prime

Your silver voice in my throat
Potion without an antidote
A routine death for the well immersed
After all, the years have left us cursed
A simple test in an iron cage
Old tradition in a modern age
Strong and true are the weak at heart
I am you, you am I

If everything ends
Is it worth to turn back home again?