[Windjourney/the Human Plague]

Pesten kom från Söder.
För tusen är sen.
Råttor av den falska tron.
Lik och död.

Med själar så svarta.
Som nattlig sky.
Vi jagar dem horta.
Varje gång.
Vi strider till gryning.
När varje troll har stupat.
Människopesten.
Har ej plats här.

Marken färgas röd.
Av kristna drägg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Är vi döpta.
Is och järn.
Skapade vår vagga.
Vi rider med ulver.
Mot kampen igen.
Människokokött.
Det smakar mest.

Marken färgas röd.
Av kristna dräg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Vi hugger ner dem.
Blixtrande blad.
Släcker sin törst.

Människopesten...
Har ej plats här.Människopesten...
Ska slitas isär.

Brännmärkt av hatens eld.
Vrede och Hat.
Det Ijuva livet.
Finns på denna jord ej mera.

Urkraft och svarta makten.
Trollherrens hand.
Kallar jag vid min sida.
Att sluta pestlivet för allt.

Så sjunga nu med kalla vindar.
Höja dig som mörka skuggor.
Tåra upp dom gamla hindor.
Eliytres vaknar igen...

Låt det regna blod och eld.
Låt mig se den dag.
Då ska jag gråta av glädje.
När hela världen undan går.

...världen undan går!

Eliytres!
Fader!
Ge mig makt!
Eliytres!
Rivfader!
Ge mig död!

Allt jämt rinnen tårar.
Tårar av smärta, rädsla.
I sorg fär beslut som ej fattats.

[Fisherman's Enemy]

Jag hörde en sång från djupet.
Under vågen, vågen så höga.
Blåset gråtar som en kvinna
med en död barn på hennes rygg.

På hennes rygg!

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets lot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Vi stiger fram i natt...
Sjunga urgamla visor!
Räda mot, mot din strand.
Plundra dina byar.

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets hot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Fiskarens Fiende!

[Troll Hammer]

Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet -
Trollhammaren är här!

TROLLHAMMAREN!

Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Sedan mörkret övertog.
Räds den frostens kalla fingrar.
Som griper tag och förlever.
Under kommande vinternatt.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

[Nightborn]

Svartkonst och magiska krafter.
I natt jag tar den som en tid var min.

Jag suger livet ut.
Blåsa till urgammal asken...
...urgammal asken!

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

För dina brott!

Sargad för dina synder.
Dina synder mot oss alla.
Du ska bli tukt
ad för att vi skulle helas.
Dina sår skall giva oss bot...
giva oss äntligen bot.

Jag längtar efter ett slut.
Men vet ej hur det ska ske.
Dags har kommit egentligen.

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

[Ancient Mushroom]

Eld brinner inn i skogen.
Grytan rörs bland skuggor.
Vilda odjur dansar omkring.
För att starta festen igen.

Vid skymningen vi går försjunken i tankar.
Ensam vid elden, bröderna är här.
Vakna nu Rivfader och ge oss förstånd.
Gamla faders ord, ord så sann.

"Fan det här ljuset och vänd dig mot bergen.
Där månen går upp och du kommet att se.
Sanningen så gammal, sanningen så rätt.
Gå och ge till folket död och skräck..."

Genom dyster skogen stiger vi fram.
Genom människoländer rider vi fram.
Sanningen och klokhet kommer vi att se.
URSVAMP, trollfolk ge!

Det var en vacker sommardag.
När man bedrev marknad.
Aamund och Kettil bestämde sig
för att gå och kolla ny kåpor.

När de gick förbi skogen stor
hemska oljud hördes från busksnår.
Trollen var också på väg dit -
prästernä fick sig igen och fåglar sjöng.

[The Icecold Trollblood]

Striden mot människan.
Härjade tills hanegället.
Solen ljusnar, nu allt är tyst.
Blodet rinner ned för fjället.

De som var de oförfäraste.
Ska nu höjas till eviga liv.
De som var de ursinnigaste.
Ska inte vara på driv.

Det finns ett efterliv.
För de som är värdiga.
Där mjödhornen aldrig är tomma.
För de som är modiga.

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

Nu sjunger vi vårt dryckeskväde.
Till makten som aldrig dör.
Från salar av Rivfader.
Skallar ljudet som alla hör...

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

[Cave Children]

Mellan svarta skuggor finns ett ställe utan sol.
Var fåglarna aldrig har sjungit.
Under jorden lever ett förbannat folk.
För länge sen fördrivet.

"Nu är det dags att glänta
på dörren som har varit stängt.
Som vargar ska vi äta
ut i människans land."

Yxor i händerna, röttna tänder inn i munnen.
Skocken samlas åt skogsbrynet till.

Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"Grottans barn har kommit ut."

Efter tusen månen skrider gruppen framåt mat.
Ingen kan nu hejda den här hungern.

Bort ännu, men närmare än igår.
Hör hur de sjunger...

Grottans Barn!
Hungriga Vargar!
Brottans Barn!

Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"Grottans barn har äntligen kommit ut."

[instrumental]