Under täta kvistbältens gälaved
På ljungklädda hygler och furvuxen hed
Under månskärans spirande skymningsglans
Som förtrollar och fägnar i skugglekens dans
Mannakulning ljuda i fager ton
I skydraget insveper daggstänkta mon
En skepnad skönjes nu ute kvällningens fång
Och trånande sjunger en snärjande sång

[Chorus:]
Själasutten
Ditt tunga sinne lömskt hon tjusar
Hålrygg rutten
Dig leder i fördärv
Själasutten
Ditt arma blod för huldran rusar
Hålrygg rutten
I dunkelheten kärv

På skogens rese färdes de vildsköna rå
I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka å
Hon dig lockar från milans glödande kol
Och fördärvar sinnesfriden hos din gemål
I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn
Men fjättrad du står i skogfruns giriga famn
Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns
Men i gråmossan släpar en djurlik svans

[Chorus:]

Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid
Åter igen du är hemma vid
Men i själen du våndas och tiden blir svår
Ty tankarna färdas mot vildvuxna snår
Att i dövelse tjäna det blevo din lott
När skogsnuvan kallar och tar dig förgått

[Chorus:]

Den skymningsröda dimma
I trollberg och skog
I älvakungens timma
I trollberg och skog
Någon klampar i bäckarnas brus
Med törsten av gravölets rus
Där lömska göler glimma
Som villjarna tog

I åsmark lystet ströver
I trollberg och skog
Han som ditt liv föröver
I trollberg och skog
Sedan istid sig vintern har dröjt
Från benpipa utskuren flöjt
Hörs toner som bedövar
Som modfälld lamslog

[Chorus:]
I den strålfångsfalnande himmelsglöd
Vedergällningens stämma nöd
Fruktas utav heden
Martallskuggans sändebud
Svept i den ljudfyllda nattens skrud
Stjärnhimlen är hans kylande brud
Och de vigs när kvällning vidtar

Makt i starka nävar
I trollberg och skog
Men inför gud han bävar
I trollberg och skog
Klockans klang i korsmannens spår
Han drömmer om hedninska år
Mot ödemark han strävar
När kyrklockan slog

Den dagabräcktning vaga
I trollberg och skog
De första strålar svaga
I trollberg och skog
Med vandringsstav i furstiga nord
Som skall skådas och ej kläs i ord
Förtäljts har mången saga
Från trollberg och skog

[Chorus:]

Älvadimmans virveldans i nattens serenad
Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad
Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel
Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel

[Chorus:]
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät

Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i de fjällhöga nord

Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid
Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid
Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd
Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd

[Chorus:]
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät

Mörker och måndimmors nattliga prakt
Famnar nu skogsklätt hölje
Tronar den molntyngda nordröna trakt
Med varande köld i sitt följe

Bak tigande furor på urmodig hed
I kvalfyllda skrymslen vad dväljes
Vad skärskådar girigt mot daltången ned
Där skälvande skepnader kväljes

[Refräng:]
I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängde ögen i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad

Halvdager sprids över höjd över ås
Skugghärar vakar på liden
Men sänkor och myr som av dimmorna nås
Döljes när dag är förliden

Kall äro jorden där vargbytet låg
Varmt är dess sinande flöde
Den vakande sårgam som härnaden såg
Sänker sig över den döde

[Chorus:]

[Verse 1 & 4]

[Chorus:]

Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder

Dess karga klagan så ödesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver

Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras

De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver

[Chorus:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom

Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då i blodruset vilar

När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket filmbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar

Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökultungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår

[Chorus:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom

I ydesnårens huld du speglar furostam
Innerligt du strävar längs källmossen fram
I gryningsfrostens fägring så klar, så kall
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton
Sträckes emot skogshuldad vitterstron
Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

[Chorus:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel
Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel
Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

När vinterliga slöjor sig sänker ned
Och vattenyten hårdnar av kölden så vred
Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt
Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt

[Chorus:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

[Chorus:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

Hjärteslitande drama präglar märgelgrav
Rolös seglar nattravn i aftonens villande hav
Myrding dansar ljus ur banemannens frid
Tills vedermödans gryning illfundigt tar vid

[Chorus:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Fröjdestuken myrding börd av martyrium
Nattravn visar stigen ut från griftens rum
I forngrå mossa innslöts din kropp så ung
Ditt öde äro snärjt i synden töckentung

[Chorus:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Martyrium - Din själ har slavat för nidingsdåd
Martyrium - För banemannens skall ej ges nåd

[Chorus:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

De sändebud
Allfader vise
Vid blotklippans harg de svävar
För den högste gud
Allfader vise
Nu nidingen han bävar
I ljungeldars sky
Allfader vise
De ögon skall han styra
Från ovan ty
Allfader vise
Ett offrat men vunnit fyra

I kvalvädrets mist
Allfader vise
Om natten då trollen ströva
Av ravnarnas list
Allfader vise
De lockas att dagern pröva
En dimma så grå
Allfader vise
Himmel och hord förenar
Så kall och rå
Allfader vise
Bland liktyngda grenar

[Chorus:]
Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav

Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal

Kampeldens kung
Allfader vise
Med dvärgsmidda svärdet strider
I sinnet så tung
På åtta hovar rider
När Valan spår
Allfader vise
Om förutbestämda öden
Ett undergångs år
Allfader vise
Leder oss in i döden

[Chorus:]

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård

[Chorus:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

Träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn

Mörka skuggor rör sig över berg og häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl

[Chorus:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn

[Chorus:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd

[Chorus:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd

När månstromman svinner från vågornas svall
Dess moder bak molnskyar vandrar trind
Den klagande lymningens viderskall
Ljuder i bitande avlandsvind

I Aftonens mörker då stormarna skred
På nodriket djupsvarta böljande hav
Draugens skepnad på vågorna red
Över dess virvlande vattengrav

Böljebägarens vildsinta kast
Sen urminner skänker ett kärvhetens arv
I skenrök nu skymtas grymvulen gast
En vålnad som varslar om vemodets darv

I kvävande mörker han nidrades ung
Sorgfällighetens börda han bår
Sjëlen nu irrfärder ödestung
Bland lömska blindklippors tigande här

[Chorus:]
Ett kustlandskap i daggvuren tid
Den dystraste ymn av stormarnas hymn
Draugen beskuggar sjömans frid
I mörker mareldsskimmer tar vid

[Verse 1 & 2]

[Chorus:]
Ett kustlandskap i daggvuren tid
Den dystraste ymn av stormarnas hymn
Draugen beskuggar sjömans frid
I mörker mareldsskimmer tar vid

Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog

Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt

[Chorus:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder

Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst

I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död

[Chorus:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder