Finntroll - Nifelvind lyrics
 |
Tracks 01. Blodmarsch (Intro)
02. Solsagan 03. Den Frusna Munnen 04. Ett Norrskensdåd 05. I Trädens Sång 06. Tiden Utan Tid 07. Galgasång 08. Mot Skuggornas Värld 09. Under Bergets Rot 10. Fornfamnad 11. Dråp 01. Blodmarsch (Intro)
[Instrumental]
02. Solsagan
Hon stod vid foten av en häll så mörk
Målad kalkad och kall Hon drog ett streck Med en ryckande arm Over himmelens rand Ner till hetaste djup Hon stod på isens blåaste vidd Målad kalkad och kall Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnens flöden en ring Havsbestar och ånga då steg Hon lyfte upp över sky och rymd Målad kalkad och varm Ur klippens djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld Hon lyfte upp över sky och rymd Målad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld Ett ljus hon blev av lågans makt Ensam på rymdens tron I all sin prakt Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnens flöden en ring Havsbestar och ånga då steg 03. Den Frusna Munnen
Omfamnad av vind och bitter frost
Under arklisk och obarmhärtig måne Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova Med en viskan så djup som havens vrån Ensam men två i dödens mörka snår Han hör ett ord med makt så mörk Ur dödsjungfruns vila mund Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova Hon lyfter honom med kraft och vilja Smeker med kyla, bär honom bort Till sina fäders vita sal Över rymdens mäktiga hav Till riket där ingen sjärna lysa 04. Ett Norrskensdåd
Ett norrskensdåd av ändlös skam
Ett dråp i dyster stund En skarp sten en skalle sprättad Han drack av liv och lust Han drack av liv och lust Ty salt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Han stänkte på berg och backe Han glade och skrek Mordens smak i röder mund Garmens blick i månens stund Ty salt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Då han dansade dräparens dans Snart sprang han sin skog Han löpte bland is och driva I ändlös tid och vintervarv Bojor av månens skiva Ty salt och tjockt var barmablod Den natt kan begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Ty salt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans 05. I Trädens Sång
Ett nät nu blivit spunnet
Så vasst, spretande svart Ärgat av blodets lyster Döpt i ohelgad saft En sång om födsel, begynnelse En om vanhelgat brödradråp En visa om offer och livet ände En om eld och bett i mark så mjuk Dock finnes en visa jag ej sjunga Dess ordalek jag ej talt Dessa ord min mun ej passa Hör kvädet nu i trädets blad Då vi stå i tystnad Må deras munnar viska... 06. Tiden Utan Tid
Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord Borsprungna, vilsna De löpte I en cirkel Av oändliga onda dåd Nu eldar spricka ur jordens vrår Ingen betraktar, inga vittnen nalkas Var en gång liv Nu springornas Och skuggornas kung vandra Fåfänga, glömda råd Ingen nåd, inga tysta ord Borsprungna, vilsna De löpte I en cirkel Av oändliga onda dåd Nu eldar spricka ur jordens vrår Ingen betraktar, inga vittnen nalkas Var en gång liv Nu springornas Och skuggornas kung vandra Där ingen fot, inga tassar, inga hovar löpa Ingen vinge svepa, ingen stjärt nu sprattla En tystnad så tom utan tid Där springornas och skuggornas mörka konung Fäller, i sin ondskas svartaste stund, en tår... Hans mörker utan dess ljus Som en tår svunnen bland de sista lövens täckta jord... 07. Galgasång
En gång gick jag med kött på ben
En gång kysste jag varmer mund Nu vanra jag på vägen lång I myllan här runt gravars gång Masken åt och frosten bet I myllan här runt gravars gång En gång red jag gångaren kvick En gång bar jag rustjacka och stål Nu vandra jag på vägen lång I myllan här runt gravars gång Tjälen kall och elden het I myllan här runt gravars gång En gång stolt och fager man En gång dock jag svekfullt dräpt Nu vandra jag på vägen lång I myllan här runt gravars gång Nu sjunga jag min galgasång I myllan här runt gravars gång Nu sjunga jag min galgasång I myllan här runt gravars gång 08. Mot Skuggornas Värld
Ve, ve, ve
Dödsfärd! Jag vaknade i urmörker Inget ljus, ingen sol jag såg Kände en luft, kall mot min kind Jag steg, mot stjärnor jag steg Mitt skepp av nagel och tand Segel av död mans hår Roddare från krigsgravar Mån av dödens yrke Min sista segling över kolsvart hav Nu eka min sång mina sista ord Över stormar, över glaciärens vidd I morgonrodnad och aftonstund Från fjärran lät en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd! I fjärran jag skådat en eld Mot den nu likskeppet styr Nagelfar ej vällta Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus Omvälvd av sång ur dödens kör Från springor de stiga bland mörka berg Jag såg en skog och en brinnande härd Där fann jag mitt hem I skuggornas värld... Från fjärran lät en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd! 09. Under Bergets Rot
Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra röd som hjärteblod Djupt jag såg den falla In i dunklet av bergets rot Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg Nu som lågor de dansa I sommarnatten, barnen av hällens stam In mot dunklet av bergets rot Modigt jag klängde vid fårans gap Snart sänktes jag mot mörkrets sköte Fornfäders sång i djupet lät I minnet fann jag då En sång jag aldrig sjungit förr Från mina läppar, från mina bringa den eka Den sång jag aldrig sjungit förr Vid morgonstund jag skådade i grottans valv En skymt av vinterns vita ljus Då steg jag med hast Ur dunklet av bergets rot Vid solnedgång jag skådade på marken kall Snöns och isens täcke Då blott en stund jag sjungit Med folket av bergets rot 10. Fornfamnad
Upp på hällens översta back
Upp på bergets högsta sten Jag klättrat dess rygg på alla fyra För skogens ande, för dem som viska Ett skrik nu stiga från sargad strupe Ett himlarop, bara skogen lyssna Ett skrik nu stiga från skuret sinne Få nu höra, få nu förstå Älgen gamle, han talt till mig Om tidevarv utan månens stigar Skogens fåglar sjungit liv och lycka I fornfamnad morgonrodnads stund Jag funnit sanning i kvistars sång Jag lystrat visdom i vindars gång Mitt skri nu eka mellar häll och fura Jag funnit sanning i kvistars sång Ett skrik nu stiga från sargad strupe Ett himlarop, bara skogen lyssna Ett skrik nu stiga från skuret sinne Få nu höra, få nu förstå Få nu höra, få nu förstå Få nu höra, få nu förstå Få nu höra, få nu förstå Få nu höra, få nu förstå Jag funnit sanning i kvistars sång Jag lystrat visdom i vindars gång Mitt skri nu eka mellan häll och fura Jag funnit sanning i kvistars sång 11. Dråp
När svedjor brännes
Bliva min moderskalk av aska Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra Ur varje froskallla bittra Onda dödliga natt Ur varje vår då inget växte Då säden aldrig steg Nifelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra Vid varje offerblot Fovande vid roten av varje galg Tändande gnistan i mördarens blick Och sveket i dem som blodet sålt Nivelvind, hör mitt namn Gyttleblod, min vilja blevo din Ur varje frostkalla, bittra Onda dödliga natt Ur varje vår då inget växte Då säden aldrig steg Nivelvind, hör mitt namn Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra |