[Instrumental]

Präglad av sorg
Präglad av smärta
Likt tusentals knivar
Skärandes igenom mitt hjärta
En evig ensamhet
Total kyla
ett brustet sinne i ett vändigt tomrum
Döda mig
En existens uti en värld styrd av en ack så svag mänsklighet
Döda dig
Ett liv i samhällets handklovar är ej värt att leva
Döda mig
Sorgen att vara ibland de svaga är vändlig
Döda dig
Det smärtar mig att se ditt ansikte

Präglad av ångest
Präglad av hat
Självdestruktiviteten utvecklar mig
Lag är vad du aldrig varit
En mänsklighet ack så patetisk och svag
Får mig att skämmas över att leva idag
Döda mig
Låt mitt blod göda ditt självhat
Döda dig
Sammanlänka dig med den eviga döden
bli ett med ensamhetens köld
Döda dig

Jag lever uti det vändligt mörka
Instängd i evig kyla, skapad av misär...

Jag vandrar i en död skog
Tusen och åter tusen stigar
Som leder till ingenstans...

Jag fryser ihjäl av mörkret i mitt inre
Som ständigt plågar mig
Jag är dömd till evig olycka
Ett liv i ensamhet...

Torned, bleeding, mourning that you have to face facts
Trapped inside surrounding shadows
You cry out my name without any answer
Words from your lips are nothing
Nothing more than ashes in the filthy air that you breathe
I feel no compassion in your spoken hollow words
Without a purpose you strive
Tords endless solitude
The only salvation is brought by self-destruction
Misery has a face
It's yours